Om #IngaHornPåHjälmen

Till grund för den här bloggen ligger åratal av frustration! Frustration som har funnits sedan den gången vi letade efter en hällristning utanför Norrköping, och på små vägar följde en rad fornminnesskyltar, ”Hällristning 1 km”, ”Hällristning 3 km”, Hällristning 2 km”, i vad som kändes som en evighet, tills vi var övertygade om att avståndet på skyltarna inte var till själva hällristningen utan bara angav avståndet till nästa skylt. Till slut kom vi till en parkering, och begav oss in i skogen till fots för den sista delen av äventyret. Men här tog skyltarna slut. Vi hittade aldrig någon hällristning, forskning på hemmaplan efteråt det visade sig att just den här hällristningen varit övervuxen, och därmed osynlig, i många år.

Berättelsen om varje plats är viktig att föra vidare till nästa generation, och skyltningen av en plats är viktig för hur man ser på platsen. Vad uttrycker egentligen en halvt övervuxen skylt från 1956? Ser en besökare att denna plats är viktig? Uppenbarligen har ju ingen ansvarig brytt sig om att byta skylten på 60 år! Jag kan skratta åt att vi aldrig hittade någon hällristning den där dagen, men det uttrycker också samhällets syn på vår historia! Tyvärr är det inte den enda gången vi följt skyltar som inte lett någonstans, eller kommit fram till fornminnen där skyltarna varit oläsliga, eller där informationen varit så gammal att den varit totalt felaktig. Ibland har vi parkerat en halvmil bort därför att riktningspilen under parkeringsskylten fallit bort. Ibland har vi missat intressanta platser därför att skylten som markerar platsen sitter precis där avfarten är, och nästa avfart är en mil bort. Överlag är forn- och kulturminnen styvmoderligt behandlad i Sverige, vilket är en skymf mot de som tar sig tid att besöka dem.

Vår historia är det viktigaste vi har för framtiden. Ur den synvinkeln är det viktigt att vi gör vad vi kan för att skapa forn- och kulturminnen som är förståeliga för besökaren, där skyltningen är korrekt, sammanhållen och baserad på den senaste forskningen. Varje gång en fornlämning lämnas åt sitt öde visar vi att denna plats inte är viktig, att den inte är prioriterad. Varje gång en vandaliserad fornlämning inte åtgärdas bekräftas denna bild.

Många är stolta över sina lokala gamla gravfält, ristningar och ruiner, men för varje gång man passerar den lokala runstenen och den fortfarande är vandaliserad så talar detta ett tydligt språk, din plats är oviktig! På sikt är detta förödande för oss alla, intresserade som ointresserade, för utan kunskap och intresse för det som varit kan vi inte förstå vår samtid  eller vår framtid.

Tanken att göra något inom detta område har funnits länge, men tog form i slutet av 2016 när jag stötte på ett dagis i Trosa, avdelning Viking, som använde en flicka med en hornbeprydd hjälm som symbol, till minne av de arkeologiska utgrävningar som skett i närheten. Det slog mig som tragiskt att man fortsätter att beskriva vikingar på detta felaktigt sätt, och ger ännu en generation av unga bilden av den hornprydda vikingen. Så föddes namnet på bloggen, som kommer att fokusera på två saker.

Den kommer dels att recensera olika forn- och kulturminnen och historiska platser för allmänheten, och dels att påminna huvudmännen för olika platser om vikten av att visa upp platsen från dess bästa sida. Den kommer ta upp vad som kan förbättras, men också vad som redan är bra. Min förhoppning är att den ska ge underlag för diskussion kring hur vi väljer att visa upp vår historia, men också tjäna som guide för den som vill besöka olika platser.

Inga är tecknad av Mikael Fuchs

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.