Adoptera ett föremål!

Norwich museum erbjuder nu adoption av utvalda föremål på en speciell hemsida. En spännande idé som lockade mig att adoptera en pole axe från 1400-talet!

Igår adopterade jag en pole axe, en typ av hillebard. Eller rättare sagt adopterade jag en tjugondel av en pole axe! Mitt adopterade föremål är från ca 1470 och daterar sig därför till den konflikt som i engelsk historia kallas rosornas krig. Maken valde att adoptera en hjälm från tidigt 1400-tal.

Hur adopterar man ett föremål? I det här fallet är det Norwich museum, Norwich slott, som har skapat en kampanj för att få in pengar för att kunna hålla samlingar och museum öppet för framtiden. En stor del av pengarna som behövs har kommit från skänkta medel (t.ex. via Heritage Lottery Fund) men en del av pengarna försöker man få in genom att låta privatpersoner och företag adoptera föremål!

Trettiotvå stycken, i sig mycket olika, föremål ur samlingarna, både stora och små, smycken, vapen och vardagsföremål, har valts ut och presenteras på en hemsida. Bland dessa föremål kan man välja ett föremål och adoptera det, mot en engångssumma. En del föremål kan du vara ensam om att adoptera, en del kan adopteras av flera personer. Du kan adoptera anonymt (utåt) eller tillåta att ditt namn syns i samband med föremålet. Du kan också adoptera i någon annans namn, som en present åt någon. Med adoptionen följer bl.a. gratis inträdesbiljetter till museet, så att du kan besöka ”ditt” föremål, och ett digitalt certifikat. Väljer du att köpa alla andelar i ett föremål får du också en privat visning och föreläsning om just ditt adopterade föremål. Priset är från 25 pund, vilket möjliggör intresse även från privatpersoner.

Det man skapar genom denna kampanj är stolthet och delaktighet i kulturen. Här erbjuds ett personligt band till föremålen. Dessa föremål, det gäller trots allt bara ett mycket litet antal föremål, ger museet chans att locka besökare till museet, men också att synas i helt nya sammanhang. En person som adopterar ett föremål får också tillgång till en bild på sitt föremål som kan användas för personligt bruk, ett företag som adopterar ett föremål kan t.ex. sätta upp en bild i sin reception, och visa upp för sina besökare. Museet får på så sätt gratis reklam.

Kampanjen skapar också delaktighet, det är svårt att få mindre företag och privatpersoner att donera pengar till ett museum, här får du något för din donation. Du får ett personligt föremål som du kan relatera till. Genom att detta dessutom är en digital kampanj får du uppmärksamhet från personer som inte har en relation till just Norwich, men som kanske ändå kommer besöka sitt föremål.

Fler museer runt om i världen borde fundera på att göra som Norwich museums nu har gjort. Det innebär inte att man säljer ut sina samlingar, den som adopterar köper inte ett föremål, eller rätten till det. Möjligen kan man ställa krav på att de föremål som adopteras ut är permanent utställda, så att det alltid är möjligt att se dem (med undantag för konservering). Ingenting säger heller att man måste erbjuda de ”bästa” föremålen till adoption, men museerna är fyllda med föremål som trots allt är mängdföremål.

Inte heller behöver man välja föremål som har skänkts till museet av personer, i Norwich fall verkar de flesta utvalda föremålen vara jordfynd, eller föremål som härstammar från allmänna platser, och den typen av föremål har många museer gott om, även i Sverige.

Sant är att Sverige finansierar sina museer lite annorlunda än Storbritannien, och en invändning mot adoption av föremål är att vi redan äger föremålen gemensamt. Svenska museer har ingen tradition av att be om pengar från allmänheten, men man behöver inte nödvändigtvis se detta som ett sätt att få in pengar, eller se det som en donation. Det går också att se det som att man säljer en upplevelse, upplevelsen att ha ett personligt förhållande till ett historiskt föremål. Du säljer kontakten med historien. Du säljer engagemang från besökare. De som adopterar kan bjudas in till olika evenemang och adoption kan därmed fungera som en modern variant av museernas vänföreningar, i en tid där allt färre vill engagera sig i en förening. De som adopterar, som ett kollektiv, kan bli museets ambassadörsbas.

Ofta sägs att det är svårt att skapa intresse för museiföremål, ett adoptionsprogram kan vara ett sätt att motverka detta. Erbjud adoption av ett föremål som t.ex. födelsedagspresenter eller dopgåva. Det är en present som håller länge och som du med stolthet kan besöka gång på gång. Erbjud företag att adoptera ett företag mot att de får en visning och en föreläsning om just sitt föremål, till vilken kan kopplas representation eller en kick-off. Skolklasser kan adoptera ett föremål för som kan användas i undervisningen.

Det finns många sätt att utforma ett adoptionsprogram på. Gemensamt är att det är relativt lite arbete involverat för museet, och att det ger ett stort engagemang hos de som adopterar. Svenska museer borde utforska möjligheten!

Läs mer och adoptera ett eget föremål på:

Adoptanobject

Facebooktwitterlinkedin