Biblioteken – ett försvarstal!

En debattartikel av socialdemokraten Roger Mogert har rört upp mångas känslor de senaste dagarna. Så även mina!

En gång drömde jag om att bli bibliotekarie, jag kunde inte tänka mig ett bättre yrke. Det blev inte så, men idag känner jag ändå att det är min plikt att försvara biblioteken mot påhopp från politiker som kallar bibliotek för mausoleum istället för palats!

Häromdagen skrev socialdemokraten, tillika kultur- och stadsbyggnadsborgarrådet, Roger Mogert en debattartikel om bibliotek på Svenska Dagbladets kultursida. Exakt vad han vill komma fram till är svårt att veta, särskilt efter att han ytterligare försökt förklarat sina ståndpunkter i en intervju i Dagens Nyheter. Klart är att han inte är nöjd med dagens bibliotek, som han verkar anse drivs i riktning mot mausoleum över boken. De borde ha mer verksamhet än böcker, och det är fel att kräva total tystnad.

Mogert verkar aldrig ha satt sin fot på ett bibliotek. Bibliotek är fantastiska platser, och våra svenska folkbibliotek är en kulturskatt att vara rädd om. Bibliotek tillhandahåller möjligheten till kunskap, möjligheten att vidga vyerna, för alla som vill. Biblioteken är en fristad för den som inte har rätt förutsättningar att förkovra sig hemma, av vilken anledning det än må vara. Det är också en möjlighet för den som inte har råd att, eller inte vill, köpa böcker. Eller för den som bara vill möta andra människor utan att behöva prestera. Kanske spela schack, eller forska om hembygden, eller läsa en tidning från hemtrakten.

Välutbildade akademiker, i form av bibliotekarier, står redo att hjälpa den som behöver hjälp, och dagens teknik gör att du kan leta i det enorma utbudet själv, om du har kunskapen. Mycket får du dessutom ta med dig hem gratis, på villkor att du tar hand om det du lånar, och lämnar tillbaka det i tid, så att andra också kan låna det.

Därtill kommer det som Mogert helt verkar ha missat; att det pågår så mycket mer än vanligt, tyst, läsande på biblioteken landet över. Ta en titt på ditt lokala biblioteks utbud av aktiviteter och du kommer hitta allt mellan himmel och jord. Babysång, seniordata, föreläsningar, författarsamtal, teater, stickcafé, släktforskning, Sverigeintroduktion för invandrare, språkcafé, gaming-kvällar, konstutställningar och högläsning trängs i lokaler där Mogert verkar tro att skollärarinnor med knut, från förra sekelskiftet, hyssjar åt den som så mycket som tappar en knappnål!

Det är inte, och ska inte vara, tyst på ett bibliotek. Däremot ska besökarna visa respekt, både för biblioteken i sig, och för de andra människor som befinner sig där. I läsesalen ska det vara tyst, i övriga biblioteket håller du en respektfull låg ton om du pratar. Biblioteket är ingen fritidsgård eller lekland, det är ett av de yttersta tecknen på vår civilisation! En hörnsten för vår demokrati, och en grundpelare i vårt folkhem.

Mogert trivialiserar med sin artikel de problem som allt fler rapporterar från biblioteken i landet. Han verkar tro att landets bibliotekarier gnäller på att folk pratar. Det har knappast någon bibliotekarie, någonsin, gjort. Det bibliotekarierna, och andra engagerade i frågan, rapporterar om idag är hot, tillmälen, våld och skadegörelse av en grad som gör att de får stänga verksamheten eller ha väktare närvarande. Det är hyllor som välts, personhot mot personal och besökare, böcker och föremål som förstörs, folk som skriker, vrålar, röker och beter sig som svin. Fackförbundets DIKs rapport är skrämmande, och en relativisering av bibliotekariernas arbetsmiljö, visar vilket förakt Mogert har för de bibliotek han säger sig värna.

Jag växte upp med ett fantastiskt lokalt bibliotek, som alltid ställde upp och hjälpte mig som ung bokslukare att hitta nya böcker, och som utan att röra en min beställde in allt jag hade snokat reda på kunde finnas, även om de säkert ibland tyckte att jag var för ung för det. Jag beställde Vicomte de BragelonneDumas tredje del serien om D’Artagnan, utan att ha en aning om hur det skulle uttalas, och fick någon vecka senare en volym med tät text och tunna blad (tryckt 50 år tidigare) från ett annat bibliotek. Det var fantastiskt. Biblioteket ordnade tipspromenader och tävlingar, de satte upp teckningar med barns tolkningar ur böcker. Den som inte uppförde sig blev tillsagd och fick skämmas. Jag älskade biblioteket. Jag drömde om att bli bibliotekarie. Jag och mina vänner lekte bibliotek.

Det här var på åttiotalet, och mycket har hänt i bibliotekens värld sedan dess. Jag är så gammal att jag upplevt de fantastiska kortkatalogerna, och hur bibliotekarierna visade mig hur jag skulle söka i dem, även om jag fick stå på en pall för att nå översta lådorna. Idag är det lättare att söka, alla kan göra det hemifrån, men för den som behöver hjälp finns bibliotekarierna fortfarande där. Mogert säger till DN att han upplever att biblioteken för 70-80 år sedan var som Systembolaget, och där har han rätt, men var i samhället fanns det ”självplock” för 70-80 år sedan? Under 40- och 50-talen såg världen, biblioteken och samhället mycket annorlunda ut. Jag skulle nog till och med säga att biblioteken var långt före Systembolaget när det gällde utveckling och kundnöjdhet! Det var öppna hyllor, till och med öppna magasin, på biblioteken långt innan du slapp uttala namnen på det franska rödvinet högt inför hela Systembolaget. Du slapp krångla med Vicomte du Bragelonne innan du slapp skämmas för ditt uttal av Coteaux du Languedoc!

Roger Mogert visar en skrämmande brist på kunskap om hur det ser ut på ett bibliotek och vilken verksamhet som pågår där. Han visar också stor brist på respekt för de som jobbar på biblioteken och för de som besöker dem i deras rätta syfta, som fria platser för kunskap och utveckling. De bibliotek som nu tvingas stänga, för att personalens och besökarnas säkerhet inte kan garanteras, kan inte erbjuda dagens barn de fantastiska upplevelser jag själv fick som barn. De får inte utvecklas och botanisera bland faktaböcker, sagor och äventyr. De som behöver biblioteken mest får inte chansen. Vi sviker framtiden om vi låter Mogert definiera synen på biblioteken och debatten om dem.

Ingen kan på allvar tro att någon vill omvandla bibliotek till mausoleum, vilket för övrigt är ett konstigt ordval som antyder att boken är död. Ingen debattör vill på allvar dra in de andra aktiviteter som pågår, och ska pågå, på biblioteken, tvärt om, det diskuteras hur fler aktiviteter ska rymmas inom lokaler och budget! Hur fler personer ska lockas att upptäcka allt biblioteken har att erbjuda. Ingen kräver heller fullkomlig tystnad, däremot kräver man respekt. Av besökarna, men också av politiker som Mogert!

Facebooktwitterlinkedin