Gamla Uppsala – ett sammelsurium av skyltar!

På julafton besökte vi Gamla Uppsala. Ett uppfriskande besök, vinden tog i rejält, men  det var barmark och ett bra tillfälle att se kungshögarna. Kyrkan bjöd på kaffe, vilket uppvägde att toaletten på området eventuellt var avstängd (lite oklart vad skylten på elementet betydde).

Gamla Uppsala, beläget någon mil norr om Uppsala, är ett av Sveriges största fornminnen, och här finns mycket att se. Det gäller dock att komma från rätt håll, för kommer man gående från det håll som är längst bort från museet kan det vara lurigt att hitta, den skylt som ska visa en områdeskarta har nämligen helt frätts sönder av solen, och den textfyllda andra halvan av skylten är vandaliserad. Skyltarna innehåller en mycket översiktlig information om platsen och presenteras på tre språk, svenska, engelska och tyska. Varför man översätter Gamla Uppsala på engelska till ”Old Uppsala”, men inte gör detsamma på tyska, utan där behåller ”Gamla Uppsala”, och förklarar namnet istället, är dock en gåta.

Själva fornminnet Gamla Uppsala med högar, gravfält och museum drivs av Riksantikvarieämbetet. För den fysiska platsen, fastigheten, svarar dock sedan 2015 Statens Fastighetsverk, om jag inte har förstått det fel. På platsen finns också en rad andra aktörer med egna skyltar, och det kan vara svårt att få en överblick över vad som finns att se och vem som sköter vad. Bredvid den ås som kröns av de stora ”kungshögarna” finns ytterligare en hög naturlig ås, Tunåsen, med sin egen historia och med fantastiska utkiksposter. Även här finns gravar, även om mycket har försvunnit i modern tid.

Denna plats sköts dock av Uppsala kommun, som satt upp egna skyltar. Deras skyltar är ibland på svenska och ibland på svenska och engelska. De är läsvärda men har uppenbarligen några år på nacken. Utsikten, särskilt från den lilla utkiksplattformen, från toppen på åsen är dock värd en avstickare från Riksantikvarieämbetets område. Platsen är också väl skyltad och lätt att hitta i, och man har varit duktig på att ta tillvara på de enklare inslag som finns, som flyttblock. Som besökare hade jag önskat en mer sammanhållen skyltning, där man diskuterat hela platsen och inte delat upp den i två delar. Det är uppenbart att dessa två åsar haft ett samband tidigare i historien, och ett fortsatt samband för besökaren hade skapat en känsla av helhet. Nu kan man istället ana en viss rivalitet mellan kommunen och Riksantikvarieämbetet/Statens Fastighetsverk.

Ytterligare en aktör på platsen är Linnéstigen, en vandringsstig som sträcker sig från Uppsala centrum och ut till högarna vid Gamla Uppsala, via bl.a. Tunåsen. Den ska visa på landskap och växter, och kan med hjälp av en folder bli en skattjakt. Skyltar finns lite här och var på området, och ibland är det inte helt uppenbart vilken väg man ska välja! Skyltarna verkar peka åt alla håll. Förhoppningsvis förstår en besökare med skattjaktskarta vilken pil som ska följas.

Även Gamla Uppsala kyrka har sina egna skyltar. inklusive egna pilgrimsleder, med sina egna markeringar. Här finns både en Mariavandring, och en Eriksvandring, liksom en frälsarkransplats. Kyrkan är värd ett besök, ta också gärna ett varv runt den på utsidan. Platsen i sig hade mått bra av en större diskussion om kyrkans plats, nu blir den lite av ett sidoobjekt bredvid högarna, och sambandet mellan det tidiga ärkebiskopssäte som fanns här (innan det flyttades in till nuvarande Uppsala, vilket också ledde till att Gamla Uppsala fick tillnamnet ”Gamla”) och den förkristna gravplatsen blir otydlig.

På andra sidan kyrkan finns också Disagården, ett friluftsmuseum som drivs av Upplandsmuseet. Här finns hus från 1600-talet fram till 1800-talet, och plasten ska visa hur en by i området kunde se ut under 1800-talet. Disagården har öppet under sommaren.

Statens fastighetsverk, i samarbete med bl.a. Uppsala Universitet, renoverar för tillfället den så kallade Tingshögen på området och har därför spärrat av den för besökare. Skylt om detta, och att det är förbjudet att beträda högen, finns på svenska och engelska. Skyltarna är informativa, men det är synd att de inte utformats som Riksantikvarieämbetets skyltar, för att hålla ihop budskapet.

För det är trots alla andra aktörer Riksantikvarieämbetet som står för de flesta skyltarna. Deras skyltar finns runt gravområdet, som man lämpligen först tar en tur runt. Stigarna nedanför högarna är bra, och skyltarna är tydliga, och läsvärda. Texten på varje skylt är informativ och inte för lång, även om de ibland är lite röriga, särskilt som man blandar engelsk och svensk text (dock ingen text på tyska, trots att tyska fanns på skylten som beskrevs i inledningen).  På dessa skyltar har man också valt att, till skillnad från den stora skylten, skriva ”Gamla Uppsala” även i de engelska texterna. Skyltarna är läsbara men skulle behöva en översyn, de är smutsiga och något år till gör dem svårlästa. Ibland är informationen också lite intetsägande och underlag för slutsatserna saknas för den som är textkritisk. Skylten om Östhögen (se bild till vänster) beskriver först hur man egentligen inte har en aning om vem som är begravd där, om det är en man, kvinna eller kanske en pojke, men avslutas med att man ändå säkert vet att personen tillhörde kungaätten. Hur vet man det?

Efter en tur runt området är det dags att ta sig upp på högarna, en upplevelse för den som är intresserad av historia! Det finns stigar upp, men det finns också mängder av skyltar som uppmanar besökarna att gå bredvid stigarna. Dessa skyltar är uppmuntrande och tydliga, och mycket bra utformade! Avsändare på dessa skyltar är Statens Fastighetsverk. Runt högarna finns ett trästaket, men också flera öppningar som gör det lätt att utforska högarna och se den magnifika utsikten från dem. Det är svårt att förstå hur stora de är innan man faktiskt har klättrat upp! När vi är på plats, på julafton, är det fullt av folk som både utforskar området och är på familjepromenad runt högarna. Det finns också barn som leker, och rullar nerför högarna.

Gamla Uppsala är en öppen plats som lockar många, året runt, och det är en vacker och mäktig, plats att besöka både för den som bara vill ha en promenad och för den som vill lära sig mer. Bakom kyrkan finns de senaste utgrävningarna på platsen, av några markterrasser, som kan ha varit långhus. En skylt berättar om terrasserna, men exakt var de finns är svårt att se för ett otränat öga, några utmärkande pinnar hade inte skadat här. I övrigt finns också ett museum (stängt när vi var där), en bra parkering i närheten av området, en restaurang och en toalett, det sistnämnda väl så viktigt om man ska tillbringa några timmar här!

Överlag är platsen väl hållen och väl skyltad, men det finns utrymme för förbättring, och särskilt för en uppstramning av skyltfloran. För besökaren skulle det underlätta om budskapet var tydligare när det gäller vem som ansvarar för vad och vart man ska vända sig om det finns frågor, eller om man vill rapportera något. Det är också många skyltar som behöver en översyn, särskilt den som välkomnar besökare på den södra sidan av Gamla Uppsala. En mer avancerad besökare saknar också en koppling till nyare forskning på skyltarna runt högarna.

Betyg: Väl värt ett besök, kanske till och med flera. Fundera över vad du vill se och låt inte skogen av skyltar förvirra dig! Ett besök uppe på högarna är ett måste, men glöm inte bort kyrkan och den närliggande Tunåsen.

Vill du veta mer:

 

Gamla Uppsala Riksantikvarieämbetet

Gamla Uppsala kyrka (Svenska kyrkan)

Linnéstigarna

Statens Fastighetsverk

Disagården

Facebooktwitterlinkedin