Gudhems kloster – en plats för eftertanke

Kapitelsalen och abbedissornas gravplats

Högst upp på en åsrygg, med en fantastisk utsikt åt alla håll ligger resterna av Gudhems kloster, och här kan man verkligen känna lugnet. Gudhem ligger idag en bit från allfartsvägarna, i ett landskap fyllt av fornlämningar och medeltida vingslag. Hornborgarsjön alldeles i närheten ger vingslag av ett annat slag, och förstärker miljön.

Gudhem före klostret

Den som via småvägarna tar sig från Varnhems kloster med sina många turister till Gudhem märker skillnaden. Här härskar lugnet, i alla fall om man som vi kommer en sen sommareftermiddag. Kyrkan är öppen och kanske är också det lilla klostermuseet öppet, men vi väljer att bara titta på ruinen efter klostret den här gången. Det är en rogivande upplevelse, överallt omkring oss har vi utsikt över landskapet. Vid parkeringen finns två skyltar från Västergötlands museum och länsstyrelsen. De börjar bli till åren, vilket särskilt syns på de röda träramarna som behöver en uppsnyggning. Texternas innehåll är bra och överskådligt. Den ena skylten handlar om klostret, den andra om tiden före klostret. Denna andra skylt sitter lite på undantag. Jag hade gärna sett att båda skyltarna satt tillsammans, på lika villkor. Den historiska, eller förhistoriska, bakgrunden till platsen är nog så viktig här. Det var ingen slump att Gudhem byggdes just här. Skyltarna ger en bra bakgrund för att upptäcka och förstå platsen.

Enligt den stora skylten på parkeringen har utgrävningar gjorts under tidigt 1900-tal och restaureringar och utgrävningar under sent 1900-tal. Det finns dock ingen närmare information om vad man hittade, utom att man redde ut klostrets grundplan, och hittade bland annat synålar i koret. 

Gudhems kloster

Går man vidare mot kyrkan, som inte har med klostret att göra utan är en församlingskyrka med sin egen historia, kommer man till klosterruinerna. Här sitter vita enkla A4-skyltar uppsatta lite här och var. De innehåller korta texter på svenska, engelska och tyska. Dessa texter är enkla och hemmasnickrade, och tyvärr utan avsändare. Kanske är det det lilla klostermuseet som satt upp dem. Jag är kluven till dessa skyltar, platsen förtjänar riktiga skyltar, det borde ligga i Västergötlands museums intresse att ordna rejäla skyltar till denna plats, med ett av våra tidigaste nunnekloster. Samtidigt är de vita skyltarna så icke-intrusiva att de inte tar överhanden i ruinen. De är respektfulla och ger bara en kort inblick i livet för 900 år sedan. De stör inte besöket och ger en mer andlig än vetenskaplig upplevelse. De bör dock ses över, för här och var finns några pinsamma stavfel och tryckfel, som enkelt kan åtgärdas med korrekturläsning.

Vita skyltar i ruinen

Mest berörd blir jag i kapitelsalen, där skylten berättar att abbedissorna hade sin gravplats. Att tänka sig att mellan femton och tjugo kvinnor ligger under den välklippta gräsmattan i det lilla rummet är vördnadsväckande. Rummet har också den vackraste utsikten av alla rum. Det finns ingen information här om någon arkeologisk undersökning gjorts av just den här platsen, men förhoppningsvis har ingen stört abbedissornas eviga vila. Här finns lite av skillnaderna mellan det aktiva centret runt Varnhems kloster, där allt tycks undersökt och där inget verkar få ligga i ro, och Gudhem, där lugnet och respekten för klostret härskar. Detta kan mycket väl vara en synvilla, skapad av det lugn som råder när vi besöker, men det ger en intressant utgångspunkt för diskussion. Självklart var båda klostren aktiva platser när det begav sig, och båda låg säkert mycket strategiskt på var sin sida om Hornborgarsjön och längs med vältrafikerade vägar. Men det kan vara värt att reflektera över hur de behandlas i vår tid, och vad som är rätt och fel i detta.

Ett besök vid Gudhems kloster är att rekommendera den som har vägarna förbi. Den som besöker Varnhem bör köra de extra milen till Gudhem också.     

Facebooktwitterlinkedin