Håll dig borta från Slaget vid Herrevadsbro

Det finns platser med bra information och det finns platser med dålig information. Och så finns det historiska platser där man önskar att det inte fanns någon information, där informationen är så dålig och ger en så konstig bild av en historisk plats att det hade varit bättre att låta bli att informera alls!

De här skyltarna möte besökarna vid ”ingångarna” till minnesplatsen

Dessa platser är lyckligtvis få, men en av dem är Herrevadsbro i Kolbäck, Hallstahammars kommun. Vid Herrevadsbro utspelade sig år 1251 ett slag mellan Birger jarl och hans trupper och den grupp som brukar kallas (äkta) folkungar, det vill säga uppländska stormän från de så kallade folklanden. Runt mitten av 1200-talet konsoliderades kungamakten allt mer i det som var på väg att bli Sverige, men detta var ingen enkel process. Birger jarl hade år 1250 lyckats få sin son erkänd som kung, mycket på grund av sin frus ställning om dotter till kung Erik Knutsson, och i brist på bättre och närmare kandidater till tronen. Alla var inte nöjda med valet, eller med den politik som Birger förde, såväl före som efter sonens upphöjelse till kung. Som en del i en mer centraliserad och konsoliderad kungamakt ingick möjligheten att ta ut skatt, och stifta lagar för större områden, alltså inte bara för ett landskap eller en del av ett landskap. Det fanns förutom Birgers son ett antal andra kandidater till kungatronen och 1200-talet är en tid av uppror och slag, om vilka vi har väldigt lite information. För flera slag vet vi inte ens var de utspelade sig, vi har bara ett namn i en krönika eller klosteranal.

Herrevadsbro är ett av dessa slag om vilket vi vet mycket lite. Det finns flera teorier om var slaget stod, och Kolbäck är en av flera möjliga platser. Detta har Hallstahammars kommun i samarbete med Västmanlands läns museum och Kolbäcks hembygdsförening samt Kolbäcks Gästgivaregård tagit fasta på. Vid en krök i Kolbäcksån har de skapat en minnesplats för slaget. Tre skyltar med texter har satts upp på en böjd linje tillsammans med en plantering och ett par parkbänkar med utsikt över ån.

Innan vi åkte till Kolbäck har vi hittat en karta över platsen på internet. Trots det kör vi fel två gånger, och inte förrän vi parkerat längs med en väg och tagit oss till de tre skyltarna upptäcker vi var den riktiga parkeringen ligger. Till förvirringen hör att platsen har två ingångar. Dessa utmärks av en planschliknande skylt och dubbla rader av flaggstänger. På varje flaggstång sitter en flagga i antingen blått, rött eller gult med någon form av logotyp för slaget.

Så vad är det som gör detta så fel?

Flera saker spelar in. Ingen vet idag var slaget stod, eller ens exakt vilket år det var. Vi har mycket få källor, och ett slagfält bör kunna följas upp av arkeologiska fynd. Denna minnesplats gör genom sin utformning anspråk på att vara den exakta platsen, trots att inga bevis eller ens indicier för detta presenteras. Texterna på skyltarna nämner inga arkeologiska fynd, eller topografiska detaljer som ger tyngd, bara muntliga traditioner från trakten.

Vidare är texterna erbarmerligt dåliga. I ett blindtest hade min gissning varit att detta var skrivet som ett historiearbete av en grupp femteklassare. Och om språket är på en låg nivå är innehållet än värre. De tre skyltarna har rubrikerna Medeltidens vardagsliv, Birger jarl och slaget och Maktens vägar.

En av de tre skyltarna på området

Medeltidens vardagsliv innehåller information om hur folk i allmänhet levde, men också om hur de drabbades av slaget, att de kunde få sina fält nerbrända och sin mat stulen av framryckande soldater. Det stämmer visserligen, men säger inte mycket om hur vardagslivet faktiskt såg ut, hur man levde hur byarna såg ut eller vem som ägde marken man odlade. Krig var inte vardag, slag förhållandevis få.

Birger jarl och slaget inleds med orden ”runt honom stred männen – vänner mot fiender”, men faktum är att maktstriderna under medeltiden ofta stod mellan just vänner och/eller släktingar. Eliten i landet var liten och tätt ingift. På den här skylten väljer man också att framställa Birger jarl som hjälte, han slåss för ”rätt” sak, och då gör det inget om man har ihjäl sina fiender, även om de råkar vara släktingar eller gamla vänner.

Två av de tre skyltarna, med utsikt över Kolbäcksån

I korthet ser skyltens logik ut så här: Birger har ihjäl sina fiender och ses därmed som en stark ledare som alla är rädda för. Därför blir det inga fler uppror, istället blir det ”fred”. Birger använder den påtvingade freden för att ta ut skatter för att kunna bygga borgar och anställa soldater som kan slå ner eventuella tendenser till uppror. Dessutom stiftar han lagar som straffar de som gör uppror. Kungamakten skaffar genom detta ett totalt våldsmonopol, genom vilket Sverige kan växa fram.

En problematisering av att detta knappast är något annat än segrarens historieskrivning finns inte, inte heller någon vidare bild av om detta var bra eller dåligt. Hade Birger förlorat striden hade han i historiens ögon dömts som total despot och diktator, bortglömd på samma sätt som förlorarna vid slaget nu är.

Den tredje skylten handlar om att det är häftigt att betala skatt. Och om att skatt skapar vägar, och på vägarna kan man rida i blänkande rustning om man är man, och i vackra kläder om man är kvinna. Det är tydligen ett liv att sträva efter.

Skyltarna illustreras av bilder i bästa (värsta?) nationalromantiska skolplanschstil. Riddare till häst som med bravur har ihjäl statens motståndare, eller trånande bönder som ser upp mot finfolket, medan de samtidigt lever ett idylliskt odalbondeliv i små byar.

Vid ingången till minnesplatsen finns en stor plansch föreställande en blond man, antagligen Birger jarl, till häst, med folkungalejonet på en fladdrande fana, och Kolbäcksån som skiljelinje mellan vänner och fiender. Ett mäktigt molnspel visar hur himlen delar sig och ljuset skiner ner på Birger och, får man förmoda, framtidens Sverige.

Platsen invigdes år 2005, men har enligt hembygdsförenings hemsida uppdaterats 2014, och har fått stöd från EU. Texterna ska vara faktagranskade, men det är oklart vad man vill säga med dem, eller med platsen. Att Birger jarl räddade Sverige? Att Birger var socialdemokrat? Att han var utvald av Gud? Att han tog från de rika och gav till de fattiga? Att folkhemmet har sin vagga i Kolbäck? Alla slag under 1200-talet ledde till en långsam konsolidering av kungamaken, och Birgers styrka gjorde honom till den långsiktiga vinnaren, men historien är mycket mer komplicerad än vad den framställs som här, och Birger var knappast en hjälte med en plan för landet och folket. Det hade varit bra med lite perspektiv på historien, och kanske ett minne över de som stupade vid Herrevadsbro, var det än låg, hade varit en bättre idé än ett monument över Birger jarl som hjälte och landsfader. Vinnarens historia ser vi varje dag, förlorarnas historia hade varit intressantare att ta upp i ett minnesmärke.

Slaget vid Herrevadsbro figurerar i Jan Guillous böcker om Arn, och min gissning är att man från kommunen och lokala aktörers sida såg en chans att få se Kolbäck på kartan genom att skapa en minnesplats här. Man borde ha låtit bli. Den som läser texterna här lär få en konstig bild av slaget och av landets historia under medeltiden. Det finns tyvärr ingen som helst anledning att ta sig hit. Inga vingslag från historien att känna eller upphittade stigbyglar eller pilspetsar att titta på. Bara en glittrande å.

Den som vill läsa texterna som presenteras kan göra det på hemsidan som skapats för platsen.

 

   

Facebooktwitterlinkedin