Husaby – ett medeltida komplex

St Sigfrids källa med inte alltför rent vatten
St Sigfrids källa liknar en fåfänga!

Ibland blir en legend historia. Till Husaby åker många turister för att se, och kanske dricka ur, St Sigfrids källa, i tron att de då delar en upplevelse med den som brukar räknas som Sveriges första kristna kung, Olof Skötkonung. 

Husaby är ett helt medeltida komplex, som fortfarande är fullt av liv och rörelse. Parkeringen är nästan full och kaféet har fullt upp när vi gör ett besök. En liten stig in genom en häck leder till ett par stora skyltar där vi får en kort beskrivning av Husaby och historien om källan, kyrkan och borgen. På en karta märks viktiga platser ut, varav två är källor. Vi väljer ett besök vid den mest kända av dem, St Sigfrids källa, även om ett dop av en kung för tusen år sedan kanske egentligen skedde i den andra källan, St Brigida. Vi gör valet eftersom det är vid St Sigfrids källa legenden berättar att landets historia ändrades för tusen år sedan. Etnologiskt är den källan därför mer intressant.

En skylt, från Västergötlands museum, berättar om källan. Skylten sitter i en röd träram som ser miserabel ut och berättar att ett dop kan ha skett här, eller i den andra källan eller kanske någon helt annanstans. Det är en bra och balanserad text som handlar mer om användningen av källan och legenden i senare tid än om själva källan. Att kungen skulle döpts här och gett sitt Husaby (kungligt gods) till kyrkan är en historieskrivning som kommit till för att göra Skara stift till det äldsta stiftet i en tid då detta var viktigt för vem som skulle styra kyrkan. Legenden har ett tydligt syfte och det är bra att man inte fallit för propagandan här. Tyvärr har man däremot fallit för frestelsen att tillåta en Götarike – I Arns fotspår-skylt, och det är inte den enda på området.

Nerför en trappa till själva källan bär det så av. Vägen ner ger känslan av att befinna sig i en fåfänga från 1800-talet, men då ska man också komma ihåg att källan en gång fyllts igen, pga av reformationen och dess syn på katolska heliga platser, och sedan tagits upp igen under just den tid då vurmen för det gamla var som störst och man gärna bättrade på historien där man kunde. Vid källan, som ligger under ett tungt trälock och innehåller vatten jag inte skulle dricka (samt en snigel), finns flera inskriptioner i stenväggen från kungligheter som varit på besök här. Här råder propaganda och jag förstår varför museet valt att sätta sin mer kritiska skylt en bit bort! Visst kan man känna historiens vingslag här, men det är vingslagen från de senaste århundradena och inte från medeltiden. Det är en fascinerande tanke att källan överlevt så länge och att den behållit sitt grepp om historieskrivningen så länge, att till och med vår kommande statschef har sitt namn inristat här.

Översiktsskylt från Västergötlands museum

En bit bort, vid kyrkan, är det lättare att förflyttas till medeltiden. Kyrkans karaktäristiska torn, som med sina två utanpåliggande trappor dominerar landskapet, är kyrkans äldsta del, byggd i början av 1100-talet enligt skylten från Västergötlands museum. Även här bör museet se över sin röda träram, den har fallit sönder. Övriga kyrkan byggdes senare under 1100-talet, med diverse utbyggnader under senare tid. Skylten har en intressant notering om att kyrkan för ett sekel sedan restaurerades och i  samband med det fick yttermurarna utbytta, nya stenar sattes alltså in. Inget år anges för renoveringen och här kommer ett problem med skyltningen! Skylten är uppsatt 2009, och drygt 100 år i texten är nu drygt 110 år. Sitter skylten uppe ytterligare 10 år skedde renoveringen för 120 år sedan. Det är helt enkelt bättra att skriva att renoveringen skedde i början av 1900-talet eller exakt vilket år det var.

På samma ställe som skylten om kyrkan finns en liten uppgift för barnen, inne i kyrkan kan man leta efter kyrkråttor! Där finns också  ytterligare en Götarike – I Arns fotspår-skylt, som, liksom den vid källan, bör tas ner eftersom telefonnumret man ska ringa för att få information inte längre fungerar.

Ruinen av biskopsborgen

Inne i kyrkan finns flera unika föremål, t.ex. det medeltida korskranket som skiljer prästerna från församlingen. Om de unika föremålen och om kyrkans historia kan man få höra om man säger till personalen i kyrkan. Det finns nämligen en ljudfil de kan sätta igång och som hörs över hela kyrkan. Den historia som berättas är aningen lokalpatriotisk, men innehåller en hel del intressant information. Skriven fakta är det sämre med inne i kyrkan.

Efter kyrkan återstår en, viktig, del av komplexet Husaby att se. Det är den raserade biskopsborgen en bit bort. Skyltar visar vägen och vid en krök i en åker möter en skylt, åter från Västergötlands museum, om en än äldre historia som döljer sig i åkern. En järnåldersby har hittats här och bevisar att detta länge varit en bebodd plats. Längre bort ska det också finnas hällristningar från bronsåldern. Platskontinuiteten här är stor och imponerande, särskilt med tanke på att vi idag gärna ser Husaby som en avkrok. Här finns ingen modern konstruktion, ingen by, ingen stad. Det forntidens människor såg i platsen ser vi uppenbarligen inte idag!

Vid borgruinen finns ytterligare skyltar och information om att man befinner sig på privat mark. Inne i borgen sitter också skyltar och information när man går omkring och upptäcker den. Skyltarna runt borgen försöker så gott det går att visa var i borgen man befinner sig, även om det alltid är svårt att orientera sig i en ruin.Nere i källaren finns också skyltar som kan kan bläddra i, lite på egen risk eftersom de sitter kring en stolpe i en trappa. Det gäller att se upp så man inte trampar ner i trappan! Varför man valt denna farliga placering är oklart. 

Husaby är mer än en källa, mer än en kyrka eller en borg. Det är ett historiskt komplex och det måste ses i sin helhet. Det tar tid att ta in en så stor plats så det är att rekommendera att ett besök får ta sin tid, eller att man kommer tillbaka ytterligare en gång. Jag skulle önska att Västergötlands museum förnyade sina skyltar, inte nödvändigtvis textmässigt även om det också kan vara behövligt efter tio år, men i alla fall vad gäller arrangemanget. Det är tråkigt att ett så populärt ställe börjar se slitet ut. Husaby är ett rekommenderat utflyktsmål, där en viktig pusselbit till Sveriges historia finns bevarad, och det är viktigt att hela historien berättas från de tidigaste lämningarna av mänsklig aktivitet till vår kronprinsessas namnteckning vid källan, daterad 2001!

 

Fler bilder:

Skyltar utanför kyrkomuren

 

En äldre historia finns under åkern!

 

Skylt från Västergötlands museum inne i biskopsborgen

 

Unikt medeltida korskank inne i kyrkan

 

Husaby kyrka, skylt från Västergötlands museum

 

St Sigfrids källa, skylt från Västergötlands museum

 

Se upp för trappan när du läser!

 

Facebooktwitterlinkedin