Att läsa kyrkor

Kyrkorna är en viktig del i vårt kulturhistoriska landskap. De finns i städer, i byar och ensamma ute i landskapet. Få kyrkor ser likadana ut i dag som när de uppfördes, de har byggts, byggts om, byggts på, brunnit, återuppförts, övergivits och förändrats för att passa sin tid. Nära tusen år av kristen kulturhistoria och ideal avspeglas i kyrkobyggnaden, men där kan även finnas spår från forntiden, i form av t.ex. inbyggda runstenar.

Kyrkor är tacksamma objekt för den som vill lära sig mer om kulturhistoria, varje kyrkobyggnad berättar sin sockens historia. Sällan finns det skyltar ute vid kyrkorna, men byggnaden i sig kan berätta mycket om man lär sig läsa den. Under rubriken ”kyrkor” kommer jag att lägga upp bilder och korta kommentarer kring olika kyrkor och vad de berättar om sin egen historia, och vad man som besökare kan titta efter för att lära sig mer!

Varje kyrka är unik, men det finns mycket som är lika mellan olika byggnader. Idag är de flesta kyrkorna ute på landsbygden låsta när de inte används. Riskerna med att ha dem öppna är för stora. Men även om det inte går att komma in så är de värda ett besök. Stanna till, gå ur bilen och gå ett varv runt kyrkan, betrakta de olika delarna och hur de hänger ihop. Titta på fönster, ojämna grunder och byggmaterial. Studera hur kyrkan ligger i landskapet. Ligger den i en by, en kyrk-by eller nära en storgård. Ligger den på en höjd, finns det äldre fornlämningar i närheten?

I början byggdes de svenska kyrkorna av trä, och de byggdes troligen på en stormans mark och på dennes initiativ. När församlingarna blev större ersattes träkyrkorna av stenkyrkor. Ibland på samma plats som den tidigare träkyrkan, ibland en bit därifrån. Många av stenkyrkorna var församlingens snarare än en enskild familjs kyrka. Det går i vissa fall att urskilja herremannakyrkorna från församlingskyrkorna genom den inre arkitekturen, men ofta är sådana drag bortbyggda under århundradena. Fortfarande finns ofta trädetaljer kvar på kyrkorna på landsbygden, och påfallande ofta finns det rester av medeltida ”drak-mönster” kvar på gavlar och över dörrar, som ett arv efter våra första stavkyrkor av trä. Ibland är träspånen på taken lagda i mönster, och gamla trädörrar har ofta mystiska mönster i järn som skydd mot faror.

Den klassiska kyrkan av sten består av ett långhus, i vilket församlingen hade sin plats, och ett kor i öst där själva gudstjänsten genomfördes. Ofta är koret möjligt att urskilja på utsidan, men det är inte alltid så, det beror på typen av kyrka. I vissa landskap byggdes torn, men i t.ex. Uppland är tornen ofta frånvarande. Tornen var till för klockorna och befinner sig ofta i väst. Saknas torn finns ofta en klockstapel i trä en bit ifrån kyrkan. Stilen på de tidigaste kyrkorna var romansk, med små fönster och rundade valv. På den norra sidan fanns ibland inga fönster alls. Stora fönster är alltid resultatet av ombyggnader. Senare blev stilen gotisk, med spetiga bågar och valv.

De tidiga stenkyrkorna var små och har successivt byggts på och om under århundradena i takt med att församlingens storlek, och rikedom, ökat. Materialet är ofta lokalt, i trakter med mycket kalk- eller sandsten är kyrkorna ofta av huggen sten, men i andra områden användes gråsten och granitblock. Huggen sten användes ofta i hörnen och till grunden. Tegel användes ofta till påbyggnader och detaljer, och blev inte vanligt förrän under 1400-talet. Idag är många kyrkor putsade, och vitt är den vanligaste färgen men även gult och rosa förekommer.

Till en början var de flesta kyrkor öppna upp i nocken, eller hade ett platt innetak eller ett tunnvalv, men under medeltiden slogs valv i de flesta kyrkorna. Detta kan dock vara svårt att se utifrån. Vapenhus som används som ingång ligger oftast på den södra sidan av kyrkan, eller som en förlängning i väster. Dessa tillkom allmänt under medeltiden. Sakristian, vanligen på norra sidan, bredvid koret, tillkom under senare medeltid.

Kyrkor som är byggda under 1200- och 1300-talet kan ibland ha fått både sakristia och vapenhus från början, annars kan man ofta se på olika byggstilar och materialval i vilken ordning delarna tillkommit.

Under den stora befolkningstillväxten under 1800-talet blev många församlingskyrkor för små, särskilt i jordbruksbygderna. Det hände då att man övergav sin gamla kyrka och byggde en helt ny, ofta i nyklassicistisk stil. De är ofta stora och bristen på äldre historia i dem gör att ofta kallas för själlösa. I andra fall byggde man till sin gamla kyrka. Ofta är det under den här tiden som de stora fönstren tillkommit.

En del kyrkor har gravkapell tillbyggda, bekostade av traktens inflytelserika familjer. Dessa är ofta i en stil som direkt speglar den tid de byggdes. De var moderna och passar ofta inte alls in i den övriga arkitekturen.

Varje landskap har egen särpäglade stil, i Uppland har kyrkorna sällan torn, i Östergötland är många av kalksten. Gotland har sin egen stil där en tidigmedeltida kyrka ofta byggdes om med ett enormt kor under öns glansdagar. Bara i enstaka fall räckte pengarna till en komplett ombyggnad av hela kyrkan, vilket lämnat kyrkor med sadelform. Ett stort kor, nästan lika stort som tornet, och ett mindre långhus däremellan.

När du lämnar kyrkans område, glöm inte att stänga kyrkogrinden efter dig. Annars kan djävulen ta sig in på kyrkogården!