När Arn blir verklighet

Skylt vid Askeberga

Runt år 2000 kom Jan Guillous böcker om Arn, och under de år som därefter följde ökande intresset för tidig medeltid i Sverige. Många försökte dra nytta av romanerna och det blev Arn-feber i Sverige, och det kom filmer, tv-serier, faktaserier och böcker som ”gick i Arns fotspår”. Det pratades om sommarland med Arn-tema och Arn, en klart fiktiv romanfigur, utsågs 2007 till årets Skaraborgare.

Även kulturhistoriskt inriktade projekt försökte dra fördel av vågen, och ett turistprojekt med namnet I Arns fotspår/Göta rike startades. En hemsida (www.arnmagnusson.se) skapades, kartor trycktes och skyltar sattes upp vid ett stort antal av de historiska platser som nämns i böckerna. Dessa skyltar uppmanar besökaren att ringa ett telefonnummer för att få ett ljudklipp uppläst om just den platsen, och dess plats i romansviten.

I somras besökte vi delar av både Västergötland och Östergötland och såg ett stort antal av dessa skyltar, efter drygt tio år sorgligt krackelerade men likafullt fortfarande uppställda tillsammans med andra officiella skyltar vid viktiga historiska platser som Askeberga, Husaby, Varnhem och Alvastra. Telefonnumren som anges på skyltarna, olika i Östergötland och Västergötland, är numera avstängda, och hemsidan finns inte längre i drift. Men skyltarna står kvar, som sakta sönderfallande monument över en tid då en romanfigur tilläts vara jämställd med fakta.

Skyltarna hänvisar också till siten guidetome.se,  och den är fortfarande aktiv, även om den nu dirigerar om till OnSpotStory.se. Den är dock svår att hitta rätt på. Via en google-sökning kan man däremot hitta siten audioguides.se och där kan man hitta information om att det är Västergötlands museum som producerat de ljudguider som finns vid de västgötska platserna, samlade under namnet I Arns fotspår. Där finns också en länk direkt till aktuellt projekt på OnSpotStory.se och där kan man fortfarande lyssna på dem. De delar som gäller den östgötska delen verkar ha producerats av Visit Östergötland, och finns på OnSpotStory.se under namnet Göta rike. För den östgötska delen är urvalet bredare och innefattar inte bara platser som förekommer i böckerna om Arn utan även, helt ologiskt, t.ex. Bergs slussar, även om introduktionstexten till Göta rike fokuserar på Arn.

Trots att det rör samma projekt, med samma utseende på skyltarna, valde man alltså olika namn i de olika landsdelarna, så samordningen i projektet verkar inte ha varit alltför stor. Det är också svårt att avgöra om det var ett projekt eller två helt separata.

Idag är det svårt att få grepp om vem som egentligen satte upp dessa skyltar. På skyltarna hänvisas till guidetome.se och arnmagnusson.se, men eftersom den senare hemsidan inte längre är i drift går det inte att se vem som stod bakom den. guidetome.se har sedan skyltarna sattes upp bytt namn och dirigerar om till en ny sida.

Att telefonnumren är ur bruk, men skyltarna är kvar och ljudguiderna fortfarande finns att få tag i väcker en viktig fråga, vem tar ansvar för informationen vid olika kulturhistoriska platserna? Arn är tydligen inte längre i ropet, men ingen har tydligen haft ansvaret att ta bort skyltarna eller ta bort ljudfilerna. Det hela verkar helt enkelt ha runnit ut i sanden i takt med att åren gått. Projektorganisationen som satte upp och tog fram är sannolikt upplöst för länge sedan och med den ansvaret för projektet.

Så om hemsidan är borta, projektet dött och det är olika huvudmän i de olika landskapen, vem har ansvaret för att se till att skyltarna försvinner? I slutändan måste ansvaret ligga hos den som ansvarar för respektive plats, men det är tydligt att ingen på dessa platser inför sommarsäsongen 2018 kontrollerade att skyltarna fortfarande var aktuella. Istället tilläts de störa bilden av viktiga historiska platser ännu en säsong. Kommer de vara borta nästa år? Sannolikt inte. Det är inte troligt att de som ansvarar för dessa platser ens har reflekterat över skyltarna, de har ju suttit där i drygt tio år nu, och är nu en del av berättelsen om platserna!

Dessa skyltar tillför i sig ingenting till platsen, eftersom de inte har någon egen text eller information, utan bara hänvisar till ett telefonnummer som inte längre fungerar. Lyssnar man på ljudfilerna är de faktabaserade, men Arn finns där i bakgrunden och i t.ex. ljudfilen om Vreta Kloster i Östergötland blandas fakta med utdrag ur en av böckerna, när klosterrovet av Helena Sverkersdotter beskrivs. Faktadelen av klippet bör komma alla till del i form av officiell text, romandelen bör lämnas till läsaren av boken. Här blir författarens syn på händelsen den officiella.

Samma problem, men ännu tydligare, föreligger i den del som gäller Askeberga i Västergötland. I Guillous böcker kallas detta för en tingsplats. I ljudklippet berättas faktamässigt om denna enorma skeppssättning, dess ursprung och uppbyggnad. Inte ett ord nämns om att platsen skulle använts som tingsplats. En passus ur en av romanerna, läst av författaren själv, är dock tydlig med att nämna Askeberga som just tingsplats. Så blandas fakta och fiktion och den som lyssnar lämnas att tro att Guillou har sagt sanningen om platsen. Hans påhitt får stå oemotsagt.

Det är i sig inte fel att dra nytta av populär litteratur för att locka besökare till olika platser, men det är ett problem när fakta och fiktion blandas på det sätt som sker här. Det är ett problem när en romanfigur får egna skyltar som konkurrerar med de officiella skyltarna. Ett av problemen är att du får en uppdelning i ”populär-skylt” och ”tråkig fakta-skylt”. Vid varje plats bör det bara finnas en utgivare av skyltar och de ska förmedla korrekt, lättläst och inspirerande information.

Ett annat problem är att den fiktiva personen ges en officiell förankring på platsen. Vi är en kultur som tenderar att tro på skyltar vi ser, vi har stort förtroende för myndigheter. Att en klart påhittat figur ges en plats i verkligheten på detta sätt gör det svårt för besökaren att dra skiljelinjen mellan fakta och fiktion. Romanfiguren ges en äkthetsstämpel och författarens egen syn på historiska skeenden ges tolkningsföreträde, även när det går på tvärs med forskningen.

I fallet Arn blir detta än tydligare eftersom det inte finns texter på plats, du måste göra en aktiv handling för att få ta del av informationen. Men du ser skylten, vilket automatiskt ger en bekräftelse av att det som står i romanen är sant, annars borde inte ”myndigheterna” satt upp skylten! Att skyltarna nu står kvar trots att informationen inte är nåbar på plats gör detta ännu värre, du kan som besökare inte ens bedöma informationen längre, men skylten står där som en äkthetsstämpel över en enskild författares historiesyn!

Ytterligare ett problem är att det inte finns någon officiell avsändare, bara en intetsägande hemsidesadress. Det finns ingen information om vem som producerat informationen, eller om den har faktagranskats eller ens vem som ansvarar för projektet. Detta är oförlåtligt, eftersom besökaren inte har en aning om vem som står för informationen, därför kan man inte heller avgöra om den är trovärdig eller ej. Lyssnar man på ljudklippen görs det heller ingen skillnad på uppläsning ur böckerna och fakta, det finns inga tydligt hörbara ”citationstecken”, fakta och fiktion flyter ihop.

Jag har hört invändningen att det är svårt för kulturhistoriska platser att säga nej till den skjuts i marknadsföringen, och den ökning av besöksantalet, som en del i ett stort projekt som detta är, och att det är en stor möjlighet att locka folk att bli intresserade av historia och av specifika platser. Därför är det intressant att se att platsen där Guillou förlägger födelseplatsen för sin romanfigur, Aranäs vid Vänern INTE är en del i projektet! Vi besökte platsen i somras och fann den väl skyltad och välkomnande (även om informationen var lite blandad) men tydligen har någon här haft modet att här säga nej till projektet I Arns fotspår! Inte heller den för böckerna så viktiga platsen Forsvik är en del av projektet. På Forsvik finns dock mycket annan historia att berätta och kanske ansåg man där att det stjälpte mer än hjälpte platsen att blanda in en fiktiv person!

 

Det är bra att historia används i fiktion, det levandegör och skapar en närvaro. Fiktionen bör däremot hållas bort från historien.

Den som besöker en historisk plats ska mötas av fakta inte av en enskild författares påhitt eller tolkningar. Det är dags att Sveriges museer och historiska institutioner tar makten över den bild av historien som sprids vid våra olika kulturhistoriska platser. Man kan lämpligen börja med att se till att skyltar av det här slaget tas ner, och att nya inte sätts upp! Lita till att intresserade människor besöker platserna för att få fakta, och lämna fiktionen till författarna. Dra nytta av tillfälliga ökningar av besöksantalet när det kommer populära böcker, men låt inte romanfigurer usurpera historiska platser.

För den som vill lyssna på ljudklippen:

I Arns fotspår 

Göta rike

Facebooktwitterlinkedin