Rösarring – en studie i vägval

Vi hade inte bott i kommunen länge när vi först hörde talas om Rösaring. Vi insåg snart att det inte är långt, men hur kommer man dit? Vi läste på, och gav oss av. Vi parkerade vid Låssa kyrka, eftersom vägen efter kyrkan var usel med stora hål och djupa gropar. Det var en fin sommardag så vi hade inget emot att gå en bit. Vi gick, efter ett tag kom vi till ett vägskäl nedanför en stor skogsklädd ås, där huvudvägen gick åt höger och en mindre väg gick åt vänster. Där fanns också en skylt med ett parkerings-P och en pil.

Vi debatterade en stund om vi skulle tolka det som att vi borde följa pilen, eller om det betydde ”parkering till höger om pilen”. Flera stigar gick in i skogen. Vi tog en av stigarna, och följde en av de färgmarkeringar som fanns. Efter att ha hamnat i ett sandtag, gick vi tillbaka och tog vägen som vi först ratat. Vi gick, och gick. Vi ändrade oss igen och tog en annan stig. Till slut kom vi ut på en stor parkering (dit vägen vi ratat ledde!) med en informationstavla. Det var fortfarande oklart vart själva Rösaring låg, och efter en stunds irrande i skogen gav vi upp och åkte hem.

Senare samma sommar, efter att ha läst på lite bättre gjorde vi ett nytt försök, och den gången tog vi bilen hela vägen till parkeringen. Skyltningen såg lite annorlunda ut än vi mindes den från första besöket, och det visade sig att kommunen just satt upp nya skyltar! Det fanns en del gamla skyltar kvar och vi tolkade det som att arbetet med omskyltning pågick.

Nu, ett par år senare, gör vi ett återbesök på kommunens stolthet, för att se hur resultatet blev.

Rösaring är kommunens största fornlämning. Det är också en av kommunens vackraste platser med en fantastiskt utsikt över Mälaren. Det är ett rekreationsområde med vandringsleder och stigar som sträcker sig i ett spindelnät över en åsrygg strax utanför Bro. Själva fornlämningen består av flera bronsåldersrösen, gravhögar, labyrinter, en processionsväg och gravfält och gårdsrester från järnåldern och bronsåldern. Själva namnet Rösaring syftar på en  av labyrinterna.

En solig dag i början av maj gör vi vårt besök. Det börjar bra, vägen man åker från Bro heter Rösaringsvägen, så vi vet att vi är på rätt spår. Det gäller dock att vara med för plötsligt måste man ta av mot Låssa kyrka. Skylten vid avtagsvägen säger inte Rösaring, utan bara Gravfält. Vid kyrkan ska det enigt kommunens Skötselplan för 24 fornlämningsområden i Upplands-Bro kommun finnas en informationstavla, men den missar vi. Vi har varit här tidigare och vet hur vi ska ta oss fram till området. När man passerat Låssa kyrka blir vägen usel, men vi kryper fram och försöker undvika de största hålen. När vi kommer till ett vägskäl nedanför den stora åsen tar vi av erfarenhet till höger, den bedrägliga parkeringsskylten som lurat oss vid tidigare besök har försvunnit, så det är lättare att köra rätt nu.

Vi kommer till parkeringen, stor och rymlig, och kliver ur.En karta ger en översikt över området, även om den är lite svår att ta in när det gäller riktningar. Positivt med skylten är att den har en tidslinje i nederkant där de olika åldrarna är inskrivna i rätt ordning och med årtal angivna. Det ger en bra översikt för den mindre arkeologiskt bevandrade besökaren att orientera sig tidsmässigt. Positivt är också att man ger information om att forntidens vattenlinje var annorlunda än idag. Runt Mälaren är skillnaden dramatisk jämfört med idag och det är viktigt att man har det i åtanke för att förstå många platser.Den stabila välkomstskylten i trä står kvar på samma plats som tidigare och vandringsleder pekar åt alla håll, tydligen finns det även ett kafé i närheten, även om det ser ut att vara stängt, mer eller mindre permanent eftersom ordet stängt är inristat i välkomstskylten! Det är inte självklart vilket håll pilarna pekar åt men med lite god vilja hittar man startpunkten på vandringen till Rösaring. En skylt med Upplands-Bro kommun som avsändare är uppsatt och ger grundläggande information om vad man kan vänta sig att hitta. Skylten är fastskruvad i välkomstskylten, vilket ser lite klumpigt ut, eftersom de två inte alls passar ihop.

Vi traskar in i skogen i jakt på markeringar att följa. Tyvärr säger varken kommunens skylt eller den stora välkomstskylten något om vilka markeringar man ska följa för att komma rätt bland alla leder och stigar. Och väl inne i skogen råder skyltbonanza. På många träd trängs en blå fyrkant, en vit fyrkant och en röd prick. Runt vissa träd sitter också ett randigt plastband, och här och var finns en pil! Något träd har en vit målad ring runt stammen. Exakt vad dessa skyltar visar lyckas vi inte klura ut men vi väljer att följa den vita fyrkanten och det visar sig vara rätt val. När vi traskat en bit inser vi att den vita skylten egentligen är en vit skylt med en svart figur, kommunens symbol, på, men tyvärr har figuren på de flesta skyltar försvunnit. Figuren verkar vara målad med obeständig färg, för skyltarna är bara några år gamla. En bättre  och mer hållbar skylt borde kommunen ha hittat! De är dessutom uppsatta med spik som har rostat så det ser mer slitet ut än det borde.

Det är en vacker promenad på rejäla fina stigar i vad som känns som en riktig skog. Som rekreationsområde är åsen uppskattad, här trängs kulturletare, vandrare, hundägare och joggare med ryttare till häst. Ryktena gör gällande att det även finns vildsvin så vi håller ögonen öppna när vi går. Vid just vårt besök är dock vildsvinen långt borta eftersom försvaret är på plats och övar sök med sina hundar!

Ett annat problem i skogen är att den som satt upp skyltarna, och det gäller alla färger på skyltarna, inte alls har utgått från besökarens perspektiv. Det finns flera vägskäl i skogen där stigar möts eller delar sig och där det är högst otydligt vilken väg man ska välja. I flera fall har man satt skylten mitt i vägskälet, utan antydan till om man ska gå till höger eller vänster om skylten. Eftersom det trots allt är en bit att gå ger detta en otrygghet, du vet inte riktigt om du går åt rätt håll!

Förvånande nog finns ytterligare en skylt mitt i gravområdet. Det är en äldre skylt, knappt läsbar. Den ser ut att vara uppsatt i början av 1990-talet men är både vandaliserad och förstörd av väder och vind. Utgivare är Stockholms läns museum. Det är förvånande att Upplands-Bro kommun, när de satte upp sina nya skyltar inte såg till att den äldre skylten togs ner.Utsikten från platån är fantastisk, och och det är lätt att se varför våra förfäder valde att anlägga gravar här. Kommunens tecknare har kanske tagit det hela ett steg för långt i sina illustrationer på skyltarna, men visst är platsen mäktig och vacker. Det är lätt att fantasin skenar iväg här, särskilt som vi vet så lite om platsen.Efter en stund kommer vi fram till en första informationsskylt, också denna uppsatt av kommunen. Den beskriver det som kallas för processionsvägen, den första märkvärdigheten på vägen till själva Rösaring. En halv kilometer lång stenkantad väg, som troligen användes vid någon form av processioner, kanske vid begravningar. Skylten är lättläst och informativ, med en liten sammanfattning på engelska. Det som saknas är en markering på marken av exakt var vägen börjar, för det krävs ett fornminnseöga för att se detta. När man väl vet vad man letar efter kan man följa vägen hela vägen fram till gravarna en halv kilometer bort. Dagens stig slingrar sig fram bredvid, och ibland överlappande, den gamla processionsvägen.

Vi vandrar vidare längs processionsvägen och kommer fram till utflyktens höjdpunkt, bronsåldersrösena och gravhögarna på den lilla platån. Här står vi åter inför ett vägskäl, rakt fram ligger en stor gravhög, till vänster fortsätter stigen med kommunens vita skyltar, och till höger skymtar vi kommunens tredje informationsskylt. Vi tar till höger för att läsa den skylten först! Även den här skylten är lättläst och informativ, men saknar lite information. Det visar sig att det finns flera labyrinter anlagda på platån, vilken av dem som är Rösaring är lite oklart, likaså om alla är lika gamla eller om de är omlagda i senare tid. Det finns visserligen en illustration över gravarnas och Rösarings positioner på skylten men det hade inte skadat att vara lite tydligare. Fornsök anger att labyrinten Rösaring är omlagd och restaurerad 1991, samt att det finns ytterligare en labyrint i området men att den är av långt senare datum.

Svårläst bakom elstängslet!

Vi går vidare längs kommunens markeringar, utan att riktigt veta vart vi är på väg, skylten vid parkeringen nämnde fler gravfält och boplatslämningar., och vi antar att stigen kommer ta oss dit. Markeringar av alla färger fortsätter att pryda träden, och så småningom kommer vi fram till en gård och i deras hage ligger ytterligare gravhögar från järnålder och gårdsrester från bronsåldern. Två skyltar, från Stockholms läns museum, beskriver detta. Även dessa skyltar är slitna och svårlästa. Den som handlar om järnåldersgravfältet desto mer så eftersom den står en meter in i en hage, bakom ett elstängsel. Det är inte läge att böja sig fram och försöka läsa texten i detalj. En rejäl gravhög i hagen talar dock

Äldre skylt från Stockholms läns museum

sitt tydliga språk. Går man tillbaka en bit kan man följa markeringar till ytterligare ett gravfält, och fortsätter man framåt kommer man så småningom tillbaka till parkeringen via bilvägen. Vi väljer att  gå tillbaka samma väg som vi kom.

 

Det förvånar verkligen att kommunen har låtit de äldre skyltarna sitta kvar, när de satte upp sina egna skyltar och gjorde sin egen lilla vandringsled runt området. Kommunens egen skötselplan anger att man vill ha enhetlig skyltning och att ett sätt att se till att skyltningen är enhetlig är att man sätter upp egna skyltar istället för att låta Stockholms läns museum göra det. Här verkar man ha följt det konceptet halvvägs. Det vill säga man har satt upp egna skyltar, men låtit de gamla sitta kvar. Hur det förenklar och håller samman budskapet för besökaren är svårt att förstå. Skötselplanen noterar att skyltarna i hagen är gamla och slitna och att de står olämpligt, men energin verkar inte ha räckt för att åtgärda detta.

Äldre tom skylt som blivit kvar…

Det är lovvärt att man bytt ut vissa skyltar men på sätt och vis har detta bara gjort området mer rörigt. Ny information blandas med gammal information, olika utgivare ger olika fakta. De mest vandaliserade och slitna skyltarna är borta, men området känns ofärdigt och ogenomtänkt. Det nya är bra, men också slarvigt genomfört. Markeringarna har tappat sin symbol, ingen förklaring ges till vilken markering man ska följa, gamla skyltar finns kvar och hänvisningar om vägval är oklara. Det spretar helt enkelt väldigt mycket. Sammanhållningen saknas, liksom besöksperspektivet.

Kommunens ambitiösa skötselplan diskuterar möjligheten att göra stigarna handikappanpassade och plana ut lutningarna på åsen för att göra det möjligt att ta sig ut med rullstol. Av detta blev det i slutändan tre (3) nya informationsskyltar och några hemmagjorda trädmarkeringar.

Som utflyktsmål är Rösaring värt ett besök. Det är en vacker miljö, med fina gångstråk. Utsikten från gravområdet är underbar. Området är kulturhistoriskt intressant, med en lång platskontinuitet och både gravar och gårdslämningar från bronsålder och järnålder. Att följa skyltarna är dock svårt och det är att rekommendera att följa sin egen medhavda karta, eller att gå på egen känsla i skogen.

Upplands-Bro kommun

 

 

Facebooktwitterlinkedin