På utflykt i Runriket!

Inga har varit på utflykt i Runriket, ett samarbete mellan två kommuner och ett länsmuseum. Syftet med Runriket är att bättre kunna visa upp alla de runstenar som finns i trakten kring Vallentuna-sjön. Resultatet är lyckat även om det finns förbättringar att göra. Det här är en utflykt för både barn och vuxna, det enda som krävs är en bil (eller cykel) och intresse för runstenar. Det skadar inte att ta med en fikakorg också!

Vår utflykt i Runriket börjar med att vi laddar ner en pdf-broschyr (från runriket.se) och skriver ut den, mest för att få tag i den karta som finns i broschyren. Med den i handen beger vi oss mot startpunkten i Täby kyrkby. Kartan är högst rudimentär, och dessutom uppdelad på två sidor. Vi siktar på punkt 1 på kartan, Jarlabankes bro, och på vägen passerar vi punkt 2, Täby kyrka. Vi stannar till där, mest för att vi är osäkra på hur vi ska hitta till Jarlabankes bro.

Det finns inga skyltar i Täby kyrkby, trots att Runriket bör vara deras största sevärdhet.Runriket, ett samarbete mellan Täby och Vallentuna kommun och Stockholms läns museum, har funnits ett antal år. Orsaken till samarbetet är det stora antalet runstenar i området. Runriket är egentligen nio olika platser sammanförda under ett gemensamt namn. Ansvaret för de olika platserna ligger på de två kommunerna, Stockholms läns museum, Riksantikvarieämbetet, Svenska kyrkan och säkert ytterligare några instanser. Som vanligt när det gäller fornminnen är ansvaret splittrat och skyltningen, och informationen, blir därefter. Ett exempel kan illustrera detta. På hemsidan www.runriket.se finns information om evenemang i det aktuella området, men när det gäller de olika platserna i sig hänvisar sidan till Stockholms läns museums hemsida, men på den sidan finns ingen information. Istället hänvisar man till sina guider (via en länk som inte fungerar), skyltningen på platserna och en bok som ska finns att köpa på museet och i de två aktuella kommunerna. I övrigt hänvisar man till Täby kommuns hemsida, som länkar till runriket.se och länsmuseets hemsida!

Här kan barnen leka i en replik av Täbys vapen
Vandaliserad skylt vi Arkils tingstad

Vid Täby kyrka finns en runsten i två delar, delarna är inmurade i två olika väggar på kyrkan. Inne i kyrkan finns målningar va Albertus Pictor, vilka vi tyvärr inte får se eftersom det pågår dop i kyrkan. En av Riksantikvarieämbetets gamla metallskyltar förklarar runstenen, medan en nyare mer informativ skylt med Runrikets symbol finns i anslutning till kyrkan. Skylten är lättläst och välformulerad, med lagom mycket information och extra information finns tillgänglig via ett telefonnummer man kan ringa för att höra mer. Det är en smart idé, även om vi inte följer rådet. Samma typ av skyltar finns vid alla stoppen, vid sidan av Riksantikvarieämbetets äldre skyltar som ofta i behov av renovering.Efter att ha försökt ta ut väderstrecken, vi ska mot norr, följer vi osäkert vägen genom Täby kyrkbyoch hoppas att vi åker rätt. Kartan i broschyren är verkligen rudimentär, inga gatunamn eller vägnummer, men tillslut kommer vi rätt. Från vägen visar en tydlig skylt att vi kommit rätt. Vid den delvis restaurerade Jarlabankes bro finns ett litet, men välgjort besökscenter, med ett antal stora och välskrivna skyltar under tak. Här finns också en liten temalekpark, där varje attraktion symboliserar ett av stoppen i Runriket. Dessa är designade för att väcka barnens intresse, och leklust, och består bl.a. av en klätterställning utformad som en drakslinga, en gungbräda i form av ett kors och en liten vikingabåt. Båten är vid vårt besök upptagen av två yngre män som verkar göra en spontan cykeltur till några av stoppen. De får allas förutfattade meningar om vilka som är intresserade av fornminnen på skam. Vikingabåten blir rekvisita för nya profilfoton till facebook, enligt deras förtjusta utrop. Deras entusiasm är smittande!

Eftersom vi redan besökt stopp 1, väljer vi att ta rundan baklänges, alla stopp är fristående så ordningen spelar ingen roll, och beger oss därför till stopp 9, Arkils tingsplats.

Riksantikvarieämbetets skylt vid Vallentuna kyrka

Tingsplatsen har en helt ny parkering och ligger i ett område där villor växer upp. Vi får leta oss fram genom villaområdet, men det finns skyltar så det är inte svårt, bara lite osäkert eftersom kartan inte ger någon ledning. Tingsplatsen har två runstenar och en stensättning, men det visar sig att vi kommer från fel håll, trots att vi kommer från den nya parkeringen. Informationsskylten som hör till platsen sitter vid en annan infart. Kanske ett förbiseende på en plats som fortfarande inte är helt färdigbyggd. Skylten behöver för övrigt bytas då den tyvärr både är vandaliserad och trasig, plasten har släppt i kanterna.

Vi tar oss vidare till Vallentuna kyrka, där det finns ytterligare runstenar och en trevlig öppen kyrka, som förgylls av en dam som spelar piano.

Kyrkan har också en vacker kyrkogård, och kanske viktigast av allt, en mycket fräsch besökstoalett vid kyrkans kontorslokaler. Eftersom rundan tar en stor del av en dag är en tänkbar förbättring av broschyren att också upplysa om lämpliga ställen för en picknick och var det finns toaletter.

Tydligt skyltade Risbyle, med trevlig parkering och dass

Efter Vallentuna kyrka åker vi vidare i jakt på två runstenar som ska finnas vid Gullbron. Dessa ska omnämna två kvinnor, bl.a. bloggens namne, Inga. Stenarna ska finnas vid en avtagsväg enligt kartan, men i vår glädje över att ha hittat rätt avtagsväg missar vi stenarna! Vi svänger av i tron att stenarna ska vara längs avtagsvägen men det är de inte. Åter är kartan lite för rudimentär för att vara riktigt användbar. Vi fortsätter mot nästa stopp och efter en felsväng hittar vi den lilla avtagsvägen mot Gällsta. Vi krypkör genom ett vackert landskap och hittar de tre stenarna som finns här.

Sedan är det bara två platser kvar, Fällbro har liksom Risbyle en fin liten parkering, som man delar med en naturpark. Runrikets skylt sitter uppe vid vägen, på en plats där ingen av de tre runristningarna på platsen finns. De tre ristningarna,  varav två är hällar och en är en stående sten, ligger istället utspritt, och det är inte helt enkelt att hitta dem, vilket vi får bekräftat av en promenerande dam som undrar om vi har sett något nere i slänten på andra sidan vägen (vilket vi hade!). Här hade det inte skadat med lite bättre skyltning till de olika ristningarna.Efter att ha tagit samma grusväg tillbaka åker vi mot stopp nummer 5 (enligt kartan), Risbyle. Här finns en liten parkering vid vägen och en skylt med Runrikets logga. Här finns också ett portabelt dass. Två runstenar, den ena med det speciella kors som nu pryder Täby kommuns vapen, finns att beskåda.

Sist ut på vår runda är Broby bro, där det ska finnas sex runstenar och vikingakvinnan Estrids grav. Återigen är kartan lite för rudimentär och vi är osäkra på om vi svänger av på rätt väg.Fyra av runstenarna eller fragment av fyra stenar står snyggt vid vägen tillsammans med en förklarande skylt. De övriga stenarna ska av någon anledning finnas i hagen på andra sidan vägen, men eftersom den är ockuperad av kossor och omgärdad med ett rejält elstängsel, utan synlig stätta, hoppar vi över dessa.

Som vanligt stör det helhetsintrycket att det finns så många olika typer av skyltar. Ett så stort projekt som detta borde ha kunnat samordna och ersätta skyltarna från Riksantikvarieämbetet. En bättre karta hade också underlättat, den som nu finns räcker inte riktigt till, om man inte känner till trakten i förväg. Pilar vid vägkanten eller tydligare vägbeskrivningar hade undanröjt risken att köra fel eller missa vissa platser, så som hände oss vid Gullbron.

Och så har vi tagit oss ett varv runt Vallentuna-sjön, och sett ett stort antal runstenar och andra intressanta fornminnen. Runriket är ett fint samarbete som lyfter de individuella platserna och ger en helhet och en kontext, som bör uppskattas. Alla platser är också väl skötta, gräset är klippt runt stenarna och det går lätta att ta sig fram i terrängen.

Rundan i sig är väl värd ett besök, och det är en särskild känsla att se så många runstenar på samma dag. Skyltarnas information är också bra och ger en bra förståelse för hur området såg ut och hängde ihop under vikingatiden. Det är annars lätt att varje sten och plats ses för sig och man missar sammanhanget. Här blir helheten tydlig. Personligen saknar jag information om huruvida stenarna står på sin ursprungliga plats eller om de har flyttats i mer modern tid, men det är kanske inget den vanlige turisten reagerar på.

 

 

 

 

Broschyr Runriket

Hemsida för Runriket

 

 

Facebooktwitterlinkedin