Sigtunahistorier

 

En söndag i februari, isande kall och med strålande sol, begav vi oss till Sigtuna. Målet var Sigtuna Museums nya utställning, Sigtunahistorier, men vi var lite tidiga så innan museet öppnade hann vi ta en sväng förbi några av Sigtunas många fornminnen. Här finns flera kyrkoruiner och runstenar. Skyltningen är gjord för turister, och det fanns ett antal sådana i staden även denna vackra vinterdag.

Sigtuna, som en av våra äldsta städer, har mycket att berätta, men har också haft lite otur de senaste åren. För några år sedan upptäcktes sprickor i två av kyrkoruinerna, och de var så allvarliga att man bedömde att det fanns risk för ras. Ruinerna spärrades då av för besökare i väntan på utredning och åtgärder. I somras, 2016, brann också klockstapeln från 1600-talet upp, och därmed försvann ett av stadens historiska minnen. Det finns dock mycket kvar att se för de som är intresserad av historia!

Här kan du läsa hela recensionen av Sigtuna Museums nya utställning, och vår vandring mellan ruinerna i staden!

En solig söndag i februari besökte vi Sigtunas nya basutställning, Sigtunahistorier. Eftersom vi var lite tidiga, museet öppnade klockan tolv, vandrade vi runt bland Sigtunas övriga fornminnen först. I staden finns hela tre tidigmedeltida kyrkoruiner, en levande medeltida kyrka, ett antal runstenar och ett gammalt stadsnät att titta på! Det finns också en vacker strandpromenad.

Vi började vår rundtur vid en av de tre kyrkoruinerna, S:t Per. Liksom en av de andra ruinerna i staden, S:t Olof, är den här fantastiska ruinen avstängd för besökare sedan några år tillbaka. Rasrisken bedöms vara för stor, sedan sprickor upptäckts i murbruket. På det tillfälliga stängslet runt S:t Per sitter en stor skylt som förklarar detta. Skylten, som verkar ha suttit där sedan 2011, hävdar att åtgärder är på gång och kommer pågår under flera år. Det är oklart om dessa åtgärder är påbörjade eller inte. Skylten har text på både svenska och engelska.

På skylten förklaras hur denna, och övriga kyrkor i Sigtuna, byggdes under en kort tid under slutet av 1000-talet och början av 1100-talet. Det är fascinerande att staden under den tiden fick upp emot åtta stenkyrkor. Än mer fascinerad blir jag av att skylten förklarar denna enorma utbyggnad med att staden ville efterlikna det himmelska Jerusalem. Inga andra orsaker, som kraftig befolkningsökning, religionsskifte, ekonomiskt uppsving, handelsinfluenser mm, nämns. Likaså står att kyrkan var i bruk fram till reformationen, då den övergavs och fick förfalla. Att det knappast berodde på just reformationen, utan på andra orsaker som att kyrkan var gammal och sliten, att befolkningen minskat osv, verkar inte vara så viktigt. Vidare sägs att ruinen är en av det moderna Sigtunas mesta och bästa besöksanledningar, vilket gör det faktum att det sex år efter att ruinen spärrades av fortfarande inte verkar finnas någon plan för hur ruinen ska kunna återöppnas för besökare än mer tragiskt. Fortfarande står ett högst tillfälligt stängsel i vägen för den som vill se en av landets äldsta byggnader. Även om det är förståeligt att åtgärder tar tid och det är viktigt att det görs rätt åtgärder, så borde en mer permanent avspärrning kommit på plats vid det här laget. Permanenta staket som ger bättre tillgång till ruinen för besökare och fasta skyltar som kan sitta kvar tills rasrisken är åtgärdad borde detta fornminne vara värt.

Det finns också laminerade A4-skyltar runt stängslet som sammanfattar situationen och anger att arbetet med ruinerna ska påbörjas i år, 2017. Dessa skyltar har Svenska kyrkan, Sigtuna Museum och Länsstyrelsen Stockholm som avsändare. Runt stängslet finns också små ”rasrisk”-skyltar signerade Svenska kyrkan. Trots avspärrningarna, och den aningen konstiga skylten, är S:t Per väl värt ett besök. Ruinen är välbevarad och har många vackra detaljer.

Efter St Per tar vi oss ner till nästa ruin, St Olof. Även denna ruin är just nu avspärrad i väntan på restaurering. Här hittar vi inte mycket till skyltning alls, de skyltar som ger upplysningar vid St Per verkar saknas här. Gemensamt är bara det tillfälliga stängslet runt ruinen.

Istället hittar vi en liten skylt från Riksantikvarieämbetet och Sigtuna Museum, som beskriver en runristning. Skylten sitter på insidan av en stenmur, en dryg meter bred. För att läsa texten behöver man ha hökögon, eller klättra på muren, det senare torde inte vara lämpligt. Problemet löses genom mobilkamera. Texten, på svenska och engelska, visar sig beskriva en runinskrift med texten …denna sten till minne av Grimulv, sin följeslagare…  som förklaras och kommenteras. Den som vill se själva runorna får dock anstränga sig ytterligare. Ingenting på skylten visar var runorna finns. Jag letar efter en runsten bakom skylten, vid sidan av skylten, i muren själv, innan jag desperat ger upp och istället studerar den gamla kyrkoruinen bakom skylten, i sig lika intressant som S:t Per, dock med en helt annan utformning och grundplan. Och se där, nästan högst upp på den närmsta väggen sitter den, runstenen som omtalas på skylten!

Vi vandrar vidare upp mot nästa ruin, det är verkligen fantastiskt att se alla dessa ruiner en så vacker vinterdag! Staden har ansträngt sig för att skapa öppna rum runt ruinerna så att de kan besökas och upplevas.

Ytterligare två runstenar, med varsin tillhörande skylt av samma typ som skylten vid S:t Olofs runristning, leder vägen fram till ruinen efter S:t Lars kyrka. Den är inte avspärrad, så här kommer man nära och kan uppleva ruinen på nära håll. Skyltinformation saknas om själva ruinen, så här får man använda fantasin på egen hand.

Efter ruinerna är det dags att se på lite andra sevärdheter och skyltar i staden. Runt om i staden finns en rad (närmare bestämt elva stycken numrerade skyltar) tematiska skyltar. Varje skylt tar upp ett tema, t.ex. Staden vid stranden. Skyltarna ingick i projektet Vyer från medeltidens Sigtuna när de sattes upp.

Texterna är målande, men ganska intetsägande, och har kanske inte så mycket med själva staden att göra, men de försöker ge en levande bild av staden som den kan ha tett sig under sin glanstid. En sammanfattning finns också på engelska, tyska och franska. Den engelska texten motsvarar dock inte alls den svenska, på engelska är texten mycket mer faktarik och ur i min egen synpunkt mycket mer intressant än den svenska. Skyltarnas syfte är enligt den text som finns på dem alla ett sätt att levandegöra stadens historia, och det finns även en vägledning att hämta på museet, där man kan följa skyltarna i staden och lära sig mer. Det ska även finnas en bok. Eftersom museet nu har bytt utställning bör dock skyltarna, uppsatta 2005, också uppdateras och få en översyn, även om de verkar vara i gott skick, läsbara och inte alltför smutsiga. Även här är det Sigtuna Museum och Länsstyrelsen i Stockholm som har samarbetet med ett relativt gott resultat.

Uppe vid museet finns ytterligare ett par skyltar i samma serie, och med liknande ganska innehållslösa text. Det är möjligt att skyltarna är anpassade efter målgruppen, men lite mer fakta av den typ som ges på övriga språk hade inte skadat.

I januari 2017 invigde Sigtuna sin nya basutställning, Sigtunahistorier. Vi hängde på låset till museet klockan tolv, och till vår överraskning var vi långt ifrån ensamma några minuter efter öppning. Personalen som tog emot var trevlig och ville gärna förklara hur utställningen var upplagd, och förklara om vi hade frågor. Varje person som kom in hälsades välkommen. En tydlig skylt i början av första rummet förklarade också hur utställningen var upplagd. Utställningen är tematiskt byggd, efter allmänna förutsättningar, vardagsliv och religion.

Det första rummet berättar Sigtunaområdets tidiga historia, med stratigrafier, jordfynd och en avancerad film om hur landet höjdes och gav utrymme för Sigtunas vikingatid. Medan vattnet försvinner och landmassor växer fram snurrar åren fram i ena hörnet. Kanske går det lite för fort för att man ska kunna stanna upp och analysera viktiga skeden men det är ändå en bra illustration till hur Sigtuna kunde bli en så viktig plats i vår historia. En trappa upp, i det man kallar övre galleriet, fortsätter berättelsen med den framväxande stadens historia berättad genom vepor och fynd. En trappa ner, i nedre galleriet, finns berättelsen om kyrkans inflytande på staden, liksom om skriftspråkets betydelse.

Alla texter finns på både svenska och engelska. I många fall är tyvärr de engelska texterna platta och direktöversatta, och saknar den dynamik som de svenska texterna eftersträvar. Veporna är av tyg vilket ger dem ett mjukt intryck, särskilt som de hänger mot den nakna stenväggen. Textilen gör texterna lättare att läsa, det blir inget blänk som stör och det ger ett gediget intryck. Det är bra att museet i stor utsträckning frångått de vanliga kapaskivorna som annars dominerar museerna. Några av skyltarna är inte av textil, och här ser man genast skillnaden. Det blänker och blir betydligt mer svårläst. Det blir också hårt mot hårt när dessa skyltar sitter på stenväggen.

Något man gjort bra är montrarna med föremål i. De är enkla, till och med lite grovhuggna, men de har två saker som man ser allt för sällan på ett museum. De är de byggda så att både barn och vuxna kan se föremålen i dem, eftersom de har glas både på sidan och på ovansidan. Det gör att ett barn kan se föremålen tydligt från sidan, medan den som är lite större kan luta sig över montern och titta uppifrån. Montrarna är också så stadiga att man utan att skämmas kan hänga på dem och titta på föremålen! Alla montrar har också bilder på alla föremål, tillsammans med en förklaring på svenska och engelska. Ofta ser man på museum bara en lista över monterns föremål, kanske med nummer, men det gör det svårt för den som tittar att veta exakt vilket föremål som avses. Med hjälp av bilderna är det dock lätt att se.

Varje rum har föremål, både stora och små sådana, men det känns ändå ganska tomt. Troligen är man medveten om detta för här och var sitter en liten skylt om att det finns plats för fler historier. Det är en lite charmig detalj när den först dyker upp, i det första rummet, men när samma skylt sedan kan ses på flera ställen i utställningen drar den snarare blickarna till sig och får besökaren att fundera över vad som saknas, och om utställningen inte är färdigbyggd. Det ger till slut ett lite desperat och ursäktande intryck. En skylt hade räckt för att påpeka att en utställning av den här typen aldrig riktigt blir färdig, och att det alltid finns utrymme för förändringar och tillägg, liksom för nya forskningsresultat.

Föremålen som visas är fina, väl utvalda, och beskrivs på ett bra sätt, likaså gillar jag de två modeller som finns. Det är både vardagsföremål och skatter, och de visas med samma engagemang. Temamässigt hänger utställningen dock inte riktigt ihop. Det första rummet är bra, men sedan är det svårt att få en bild av hur staden såg ut, och varför den kom att ligga just här. Anslaget är att Sigtuna redan från början är en planerad stad, en del i en strategi som ska skapa ett rike. Om det finns någon forskning som stöder detta framgår inte. Överlag är det mycket tal om kungen, och riket, utan att man förklarar vad man menar med detta. Kyrkan är viktig i berättelsen om Sigtuna, det är tydligt. Tyvärr faller man i fällan att relatera till den förkristna tron som hednisk.

Jag saknar en sammanhållen bild av staden, hur såg den ut och vad de arkeologiska och historiska fynden faktiskt säger om den tidiga staden Sigtuna. Jag funderar också över vad utställningen egentligen vill förmedla, vilken bild vill man ge och varför? Det är, liksom ute i staden, mer lösryckta historier, utan faktabakgrund, än en seriös beskrivning av en av våra äldsta och mest intressanta städer.

Här och var finns en gullig orange symbol. Det är ett spår som barn ska kunna följa genom utställningen. Symbolen man valt är av en unik så kallad vikthäst. Jag gillar tanken att ge barnen en egen figur och det är en bra symbol man har hittat, någonstans mellan drake och häst. Tyvärr ser jag bara till den på några få ställen, så något riktigt spår som går att följa verkar inte finnas. Där jag ser symbolen finns små uppgifter för barnen att göra, väga något eller fundera över vad de kan byta bort. Jag antar att detta är något som används av museets pedagoger vid barnvisningar, för det är lite mycket text för barnen själva att läsa.

Längst ner i källaren finns ytterligare ett rum som ingår i utställningen. Black box, ett rum målat i svart, ska lyfta frågor om tid och förgänglighet. Det är möjligt att rummet inte är klart när vi besöker utställningen, men jag förstod inget alls av detta. Det finns en filmduk, men inget visas på den. Här finns också ett par människoskallar, eller delar därav, och några lösryckta texter. Vad vill man säga här?

Överlag är det ändå en fin utställning i ett litet lokalt museum, men det finns mer potential här. Det var roligt att se att så många tittade in en söndag mitt i vintern, men vad tog de med sig därifrån? Känslan när vi lämnar är att man suddar över vissa delar av bilden av Sigtuna för att få berätta om andra delar på ett för nutiden passande sätt. Översikten över staden saknas, liksom all problematisering av det spännande skiftet mellan två religioner. Det är verkligen historier, utvalda delar utan sammanhang som levandegörs genom målande beskrivningar, dock utan moderna forskningsresultat som kan backa upp dem. Vill man försvara en lokalpatriotisk bild av en tidig, kristen, och svensk stad? Sigtuna är en fantastisk plats där historia och förhistoria, kristendom och asatro, stad och land, handel och jordbruk möts och skapar nya förutsättningar, men vill man visa den historien krävs lite mer fakta och ett mer seriöst anslag.

Den lilla symbolen med vikthästen är dock fantastisk och jag hoppas att museet fortsätter använda den i sin marknadsföring!

Betyg: Fin utställning utan tuggmotstånd. Ett antal historier berättas men du lär dig ingenting nytt. Utställningen kan säkert passa den tillfälliga turisten som verkar vara målgrupp, men har lite att erbjuda den som är intresserad av att lära sig mer om vår tidiga historia. Skyltningen runt om i staden ger samma intryck av att vara skapad för turisten, och innehåller få fakta tolkade i ett folkhemsperspektiv.


Sigtuna Museum

Svenska kyrkan

Länsstyrelsen Stockholm

Vill du stötta Sigtuna och bidra till att bygga upp klockstapeln igen så pågår en insamling. Målet är att kunna bygga en ny klockstapel och gjuta om de tre klockor som fanns i den gamla klockstapeln, varav en var ryskt krigsbyte från 1580 och en var gjuten redan på 1300-talet.

Facebooktwitterlinkedin