Skylt-tragik på Ekerö

En juleftermiddag tog vi en promenad på ett litet gravfält på Ekerö. Maken är uppväxt bredvid just det här gravfältet, och vi har varit där flera gånger under åren. Den här gången tog vi oss dock tid att titta på skyltarna! Det var ingen bra upplevelse!

Vi gjorde besöket från fel håll, och kom först till en skylt som sett sina bästa dagar. Den var dock läsbar, även om någon varit framme och kladdat på den med en grön tuschpenna. Skylten satt på lagom höjd under en gran, som antagligen var mindre och inte lika påträngande för skyltläsaren när skylten sattes upp 2007. Numera vispar en grangren över både skylt och läsare. Tio år är en lång tid, men detta får ändå anses vara en relativt ung skylt i fornlämningssammanhang. Just den här skylten är uppsatt av Fornminnessällskapet på Mälaröarna. Det är en lättläst och lättförståelig skylt, även om det är lite oklart exakt var de omtalade rösena från bronsäldern finns. VI ser ett tydligt men i övrigt kunde skylten vara tydligare. Att den syftar på fornlämning 129 i Ekerö socken är dock tydligt angivet, vilket gör att en intresserad läsare lätt kan spåra den och läsa på via t.ex. Fornsök.

Det är lite ovanligt att ett lokalt fornminnessällskap tillåts sätta upp skyltar och man får anta att de har fått tillstånd att göra detta. Besöker man på föreningens hemsida kan man läsa att de bl.a. arbetar med att skylta upp fornminnen i samarbete med ansvariga institutioner. På den här delen av området råder heller inte någon trängsel på skyltar, så en skylt är bättre än ingen.

Ändå kommer funderingen hos läsaren om vilken institution som godkänt skyltens text. Inte för att den på något sätt är felaktig, men för att avsändaren bör vara våra officiella kunskapsbärare. Museum, universitet eller myndigheter bör stå för kunskapen kring våra fornminnen. Det hade kanske räckt med att texten avslutats med att den faktagranskats av Riksantikvarieämbetet eller liknande institution eller att den satts upp i samarbete med t.ex. Stockholms läns museum. Det faktum att det har fallit på en lokal fornminnesförening att skylta upp en fornlämning är oerhört tråkigt, även om fornminnesföreningen ska ha en eloge för sitt arbete.

Vi går vidare ner mot vägen och hittar två skyltar till. Vi tar den närmaste först. Den står bland vad som uppenbarligen är gravar från järnåldern. Det är tur att gravfältet är synligt även för de mindre erfarna fornlämningsjägarna, för det enda som är möjligt att utläsa från den första skylten är att den handlar om gravar från järnåldern och att den sattes upp av Stockholms läns museum år 1990. Det är 27 år sedan, och mycket har hänt sedan dess. I princip har den här skylten suttit här, utan att något uppdaterat den, sedan Berlinmuren föll. Vad skylten vill förmedla i kunskapsväg är oklart, den är i princip sönderfrätt av tidens tand, plasten som täcker texten är helt förstörd av sol och regn. Dessutom har någon gått lös på den med tuschpenna.

Det finns en tredje skylt också. Den står precis vid vägen och hälsar välkommen och introducerar hela området för besökaren. Det är i alla fall vad jag hoppas när jag står en bit bort, vid den sönderfrätta skylten och försöker läsa texten bakom en yta som liknar månens baksida.

Väl framme vid den sista skylten byts förväntan snabbt i en suck värdig en grekisk tragedi. Den är tom. Det har funnits en text här, men inte ens rubriken finns kvar. Hela skylten är borta, bara pinnen och bakstycket på skylten står kvar. Man kan anta att den sattes upp samtidigt med den andra skylten, 1990, och att ingen från Stockholms läns museum brytt sig om att titta till fornlämningsområdet sedan dess.

Det här är en plats där många passerar, i ett område med stor inflyttning. Tyvärr inser många direkt när de kommer hit, med barnen för att åka i pulkabacken, eller på promenad med hunden, att detta område inte är viktigt. Att ingen brytt sig om det sedan Tysklands återförening. Det är tråkigt att se att ett område med tydliga gravar från järnåldern och med rösen från bronsåldern, mitt i ett bostadsområde  är så illa skyltat. Så många intresserade som passerar utan chans att stilla sin nyfikenhet. Så många barn som växt upp här utan att få veta vad som döljer sig under ytan.

Den enda läsbara skylten på området är den som sattes upp för tio år sedan av Fornminnessällskapet på Mälaröarna. Den lokala intresseföreningen har tagit sitt ansvar där myndigheterna inte har gjort det! Kanske borde de ansöka om att få sätta upp skyltar även vid järnåldersgravarna. Det kan ju i alla fall inte bli mycket sämre!

Fornminnessällskapet på Mälaröarna

 

 

Facebooktwitterlinkedin