Vårt kulturarv enligt Europeana – där historien möter framtiden

Har du hört talas om Europeana? Inte? Du är inte ensam! Få svenskar, eller andra européer har använt, eller ens hört talas om, Europeana.

Europeana är EUs egen kulturarvsdatabas. Här kan du hitta föremål och bilder från hela EU. Europeana är ett digitalt museum i stor skala. Varje land i unionen har möjlighet att skicka sina samlade föremål till Europeana, och databasen växer för var dag som går. Den har också blivit allt mer besöksvänlig med åren. Idag är den relativt lättanvänd, ser modern ut ut, och innehåller över 50 miljoner poster.

Eftersom Europeana är en EU-produkt finns den också på alla språk. Surfar du från Sverige får du automatiskt den svenska versionen i första hand. Som så ofta när det gäller webbsidor på flera språk är inte alla delar översatta. Här är ämnena på svenska, men utställningsnamnen på engelska. Och längre ner är alla nyheter på engelska. Inte heller har man lyckats stava rätt till Europa i sin svenska uppdragsbeskrivning, längst ner på sidan.

Vi förändrar världen med kultur! Vi vill bygga vidare på Europeas rika kulturarv och göra det enklare att använda i såväl arbete, utbildning och för nöjes skull.”

För Sveriges del är det Riksantikvarieämbetet som levererar poster till Europeana, via sitt K-samsök. K-samsök är inget privatpersoner kan söka i, istället får man använda verktyget Kringla. K-samsök är i princip utvecklat tillsammans med Europeana, för att kunna leverera poster dit, men öppnar för alla som vill att använda deras API. Många svenska museer ger K-samsök och därmed även Europeana tillgång till delar av sina databaser.

Om den svenska leveransen av poster är komplicerad är säkert andra länders leveranser det också. Att hitta en enskild institutions föremål kan vara som att leta efter en nål i en höstack, särskilt som Europeana inte verka se bokstavsordning som en princip att förhålla sig till. Istället verkar man sortera efter antalet träffar. Därför är det lite svårt att få reda på vilka institutioner som deltar, att British Museum t.ex. skulle delta med bara två föremål känns inte helt korrekt, antingen bör de ha många fler, eller också inga alls. Men två träffar är vad jag får fram vid en sökning bland Europeanas källor. K-samsök, och därmed Sverige, med sina nästan 2,3 miljoner poster kommer på en sjätte plats i listan över bidragande institutioner. Det är svårare att se exakt hur många poster olika svenska museer bidrar med.

Så vem är Europeana till för? Vem betalar? Vad är syftet? Går man till sidans om får man inte mycket information. Där ligger en säljtext som bara konstaterar att man vill vara behjälpliga för både nöje och forskning. Allra längst ner på sidan finns en liten logga och en rad om att sidan är co-financed by the European union. Kvar finns frågan om vem mer än EU som betalar detta ambitiösa projekt. Information om detta finns inte på Europeanas hemsida, men Wikipedia (engelska versionen) anger att det är de olika medlemsstaternas egna kulturdepartement som står för resterande finansiering. Om Sverige har bidragit är oklart. Europeana nämns inte på svenska regeringens hemsida.

Under rubriken Pro, på Euopeanas hemsida, finns information om att Europeana drivs av Europeana Foundation som har ett uppdrag från EU-kommissionen att verka för en digital kulturell plattform för Europa. Om man med Europa menar EU är oklart. De som kan sin geografi vet att dessa två begrepp inte är synonyma med varandra. Vidare får man veta att ungefär tjugo olika nationaliteter finns representerade på kontoret i Haag, och att det finns en styrelse bestående av experter och organisationer från hela Europa. Åter skriver man Europa och inte EU. För övrigt deltar även Norge med föremål, och webbsidan finns även på norska, vilket inte är ett officiellt EU-språk.

Vad händer med kulturen i länder som inte är med i EU? Har de någon plats i Europeana? Om Europeana i allt högre grad presenteras som Europas kultur riskerar de länder som inte deltar att inte längre finnas. Det är självklart frivilligt att delta, men alla jättar riskerar att dränka de små, särskilt om det är som i Sverige där K-samsök är den enda leverantören av svenska databasposter. Vad händer om Spanien t.ex. vägrar att leverera poster som härrör från Katalonien? Dagens Europa är fullt av konflikter, även inom EU.

EU och kultur är en fråga för sig. Det nya Europamuseet har fått kritik för att skapa en alltför förenklad och tillrättalagd bild av Europas historia och Europeana riskerar att hamna i samma sits. Det verkar som att Europeana är placerat inte under politikområdet kultur (som i sig finns men bara som medel inte som mål), utan under Den digitala ekonomin och det digitala samhället. Frågan är därmed vad som händer med projektet den dag digitalisering inte längre är inne, och det inte längre går att få pengar för att skapa appar? Är den europeiska kulturen då värd att sprida kunskap om, eller var den bara ett sätt att skapa arbeten i den digitala sektorn? Är det tekniken eller kulturen som är produkten för Europeana? Och vad händer med de EU-medlemsländer som inte har en lika utbyggd digital infrastruktur som Västeuropa? Deltar de alls i detta projekt, eller är det ett elitprojekt för de stater som i många år haft möjlighet att digitalisera sina museisamlingar och arkiv?

År 2018 är officiellt Europaår för kulturarv. Mottot för året är Vårt kulturarv – där historien möter framtiden. Kulturåret innebär att kulturarvet i Europa är i centrum. Idén ska ha tillkommit för att råda bot på den allmänt utbredda EU-skepsisen bland medlemsländernas invånare. Just kultur anses tydligen vara ett ofarligt ämne, eftersom ingen är emot kultur. EU vill därför i år att alla medlemsländers museer fokuserar på transnationella projekt. Initiativet ska betona kulturarvets betydelse för Europas mångfald och den interkulturella dialogen som skapas ska göra att fler blir positiva till EU. Exakt vad det betyder är lite oklart, och därför finns också ett mål i att fokusera på vad kulturen betyder för ekonomin.

Att Europa med sin historia av konflikter mellan nationer ser just kultur och kulturhistoria som ofarligt och enkelt kan man ha olika åsikter om. Att bara fokusera på likheter och europeisk sammanhållning och glömma de konflikter som till så stor del format våra nuvarande gränser kan visa sig farligt för framtiden. Likaså formar detta en ny gräns, innanför och utanför EU. EU är som sagt inte Europa och EUs gränser är inte de naturliga gränser för tidigare samarbeten mellan folk och nationer.

Framtiden lär utvisa om Europeana under 2018 lyckas bygga några broar mellan olika kulturer och om idén om ett gemensamt digitalt kulturarv håller i längden. Tills vidare kan vi alla glädja oss åt att det går att hitta många intressanta foton och föremål från stora delar av Europa på Europeana, och det är ett nöje att botanisera runt bland alla de poster som finns!

Europeana återfinns på www.europeana.eu

Facebooktwitterlinkedin