Vasaborgen – misslyckad kommunikation

Uppsala har mycket att erbjuda, och vi har länge tänkt besöka slottets ruindel, det gamla slottet, det som idag kallas Vasaborgen, men har snubblat över att de bara har öppet under sommaren. I princip är borgen bara öppen under sommarlovet, och det är bara visning fredag-måndag klockan 14. Så de flesta får gå runt borgen på egen hand, och det är det vi bestämmer oss för att göra.

De uppsatta texterna är det inget fel på.

Den dag vi kommer möts vi av en stängd grind, och en kommer snart-skylt. Det visar sig att den som sitter i kassan har gått och hämtat te, och därför stängt lokalen, med vissa besökare utanför och vissa innanför grinden. Vi kommer inte in, och de kommer inte ut.

När personalen är tillbaka går vi in, och betalar entréavgiften. Det är tydligt att personalen utgörs av sommarlediga studenter och att intresset för jobbet kanske inte är helt på topp. Vi får veta att de inte har så mycket saker som ett vanligt museum så det är bra om vi tar en broschyr med texter som förklarar borgen vi besöker. Det är dock bra om vi lämnar tillbaka den när vi är klara, för de har inte så många exemplar kvar. Jag avstår från att påpeka att det handlar om ett dubbelvikt A4 i svartvitt, som vilken kopiator som helst borde kunna åtgärda. För 120 kronor per person borde det inte vara en nåder att få låna ett A4.

Under rundvandringen är det också en ständig fråga vad vi egentligen ska ha broschyren till. Det finns texter på väggarna, varför finns inte broschyrens texter, som delvis överlappar de på väggarna, också uppsatta? Alla områden är heller inte med i broschyren, och ibland stämmer inte informationen överens med verkligheten. Det finns också äldre uppsatta nummerskyltar här och var som inte korrelerar med numren i broschyren, vilket förvirrar besökaren. Det ger ett slarvigt intryck, som att ingen ens har brytt sig om vilken information som finns var. På ett ställe finns också en äldre skylt kvar, den är på fyra språk, övriga skyltar bara på svenska.

Hoppsan, här står en äldre skylt kvar, med ett helt annat formspråk, och dessutom på fyra språk!

Vi börjar vår vandring vid kassan och det är direkt lite oklart exakt vilken väg man ska gå, det finns flera alternativ. Det är till och med lite oklart vilken våning man befinner sig på. Det som är entréplan i broschyren kallas källarvåningen på en stor orienteringssskylt, och det tar lite tid att förstå hur det hänger ihop. Entréplan (enligt broschyren) består av en gång med tre rum, i ett visas några kanoner, sedan kommer några tavlor, eller repliker på tavlor med texter, och sedan ett rum som kanske, eller kanske inte, ska föreställa platsen för sturemorden. Det står ingenstans att det ska vara det, men det finns lite texter om händelsen, och om Erik XIV och hans rådgivare Jöran Persson. Det sitter också tre huvuden på pålar i ett av rummen, det är högst oklart varför, kanske bara för att ”skapa stämning”. Texterna på väggarna är det inget fel på men de illustreras av i princip enbart bilder från 1800-talets romantiska era, och är knappast historisk korrekta.

I en gång står en modern docka i vad som ser ut att vara militärkläder. I en outforskad del av borgen, en gång som rasat samman, ligger ett plastskelett. Det är barnsligt och oprofessionellt. Så jag bläddrar lite i broschyren och inser att Vasaborgen drivs av Apostel Kommunikation AB, troligen på uppdrag av Statens Fastighetsverk, som förvaltar själva slottet och har sina tydliga skyltar på borggården och runt slottet. Faktum är att förutom i broschyren hittar jag inte alls någon information om exakt vem som driver eller förvaltar Vasaborgen. Det finns en hemsida (www.vasaborgen.se) som anger postadress c/o Apostel, i övrigt finns ingen information om vem, eller hur, detta museum, denna del av Sveriges historia faktiskt sköts.

En siffra som inte stämmer med broschyrens texter.

Borgen har flera våningar, en trappa upp finns ett köksbord med en uppdukad middag i plast. Vid bordet står en ensam pinnstol modell trädgårdsset från IKEA. Broschyren säger också att Cecilia, Gustav Vasas dotter, spökar i borgen, om det har med just den här våningen att göra framgår dock inte. Kanske fyller den historien bara ut pappret lite, för mer information finns inte på den våningen. Vidare upp en trappa finns en liten utställning om stuck, och där finns också rester av ett vackert golv. Denna del är riktigt bra, med tydliga informationstexter och fina exempel. Att texterna inte riktigt är korrekturlästa framgår dock av att någon varit framme på en av skyltarna och strukit ett överflödigt ord! Andra delar av samma våning har sämre information, det tar en stund innan jag inser att den utkastade pinnen på golvet ska föreställa en käpphäst och ska leda tankarna till att detta kanske varit ett rum för barn en gång i tiden. Tydligen var detta de gamla bostadsvåningarna med rum för herrskapet och barnen.

Ett tornrum används idag som kapell, och sedan är det inte mycket mer. Eller det är det faktiskt, på entréplan hittar vi en gång som leder till en liten trappa och vidare till en av de mest intressanta platserna i borgen. Det är mörkt, oskyltat och oklart om man får gå uppför trappan men vi chansar, och kommer fram till ett utrymme med en stor tydlig och informativ skylt, som tydligt säger att vi inte gått in på förbjudet område. En hänvisning hit hade inte skadat, och även denna del borde självklart finnas med i broschyren. Vad vi kommit fram till är vad som kanske är ett vaktrum, med avträde, inbyggda sängar och en garderob, liksom rester av en fantastisk valvstruktur. Tyvärr är det så mörkt här, på grund av blå plast (?) över fönstren, att det knappt går att läsa skylten som finns.

På flera ställen runt om i borgen hänger draperier slarvigt, i ett försök att dölja utrymmen besökarna inte ska se, eller sladdar och elcentraler. Bakom det uppdukade bordet på våning ett och i kanonrummet på entréplan ligger lådor med material eller rekvisita, halvöppna. Det ser slarvigt ut och ger inget gott intryck. Broschyren och hemsidan ger intryck av att man är mer intresserad av spökvandringar och bröllop än av vanliga besökare, antagligen för att det är där inkomsterna finns.

Här har någon varit framm och hjälpt Vasaborgen med korrekturläsningen! ”Att” är överkryssat på sista raden!

Överlag finns det inte mycket som gör att borgen kan rekommenderas som besöksmål, om man bortser från det självklara i att det kan vara intressant att se en delvis restaurerad borgruin. Det är dyrt, slarvigt, oprofessionellt och sensationslystet. Ruinen i sig är intressant men hur den presenteras är under all kritik. Det är oförståeligt hur Statens Fastighetsverk kan tillåta detta.

Den som vill lära sig mer om Sturemorden eller om Uppsalas historia kan med fördel istället besöka Uppsala Domkyrkomuseum, ett stenkast från slottet, det är billigare, bättre och har dessutom originalkläderna bevarade från de tre mördade sturarna!   

Facebooktwitterlinkedin