Vendel – minnet av dådrika dagar

Vendel är, mig veterligt, den enda plats i landet som har gett namn åt en epok. Vendeltiden inföll ca -550-800 e.Kr. Det betyder att detta är epoken precis före den mer kända vikingatiden. Vendel fick ge namn åt en tidsålder eftersom man år 1881 fann ett antal båtgravar precis bredvid Vendels kyrka. Senare fann man ytterligare gravar, totalt fjorton stycken. I en av gravarna, som för övrigt var de rikaste man vid den tiden hade hittat i Sverige, fann man en hjälm och flera svärd. Vendels betydelse blev inte mindre när man under första halvan av 1900-talet gjorde liknande fynd i Sutton Hoo i England. Likheterna mellan fynden på de olika platserna tyder på nära band mellan Uppland och England, och sannolikt andra platser i Europa.

Vendel är därmed, trots att man idag inte kan se några strukturer över mark, en viktig plats. Den medeltida kyrkan står på en höjd, med en kyrkogård och en prästgård runt omkring. Det finns gott om parkeringar och det finns inte ett, utan två, små museum på platsen. Det första ligger rakt upp från parkeringen, i ett litet hus. Det är öppet dagtid och består av ett enda rum med texter och modeller. Det är Vendels hembygdsmuseum som står för utställningen och den stod klar år 2009. Den speglar sin tid väl. Det är levandegörande texter och mycket bilder. Precis så här görs många moderna utställningar, mer inlevelse än fakta och många tillrättalägganden där fakta saknas för att få en berättelse. Det är en fin utställning och hembygdsföreningens ska vara stolta över den.

Går man förbi kyrkan mot den nya delen av kyrkogården kommer man till den andra utställningen på platsen. Den ligger i ett litet torn i kyrkomuren. Här kan man se en helt annorlunda utställning, betydligt äldre. Här är det hårda fakta som gäller. Svartvita bilder och enkla texter beskriver i detalj fynden som gjorts. Här berättas ingenting, den här utställningen är gjord i en tid när besökarna förväntades ta till sig fakta och vara nöjda med det. Här krävs en del förkunskap och mer intresse än i hembygdsföreningens utställning på andra sidan kyrkan. Det är lite oklart vem som står för den här utställningen, men den lilla informationsskriften vi hittar inne i kyrkan säger att även denna utställning är skapad av Vendels hembygdsförening.

Utanför muren finns ett monument, rest på 1930-talet, över Vendels båtgravar. Även denna obelisk är typisk för sin tillkomsttid. Den har på ena sidan texten Vendeltid – statsbyggartid – mannatid och på andra sidan texten Här jordades i sina skepp åren 600-900 män av ädel ätt troget följande stolta traditioner från folkvandringarnas dådrika dagar. Det är knappast en text som skulle tillåtas på ett monument av idag, jämför med texten i den nya utställningen från 2009: I Vendel var det gott att leva! Skogen var full av björn, varg och räv och sjön var full av fisk!

Ytterligare en informationstext, som sammanfattar platsens historia, finns i kyrkans vapenhus. Där finns en modell av en båt och en liten text med fokus på båtmodellen. Det finns också en sammanfattande text i närheten av monumentet.

Det som direkt slår mig på denna vackra och väl dokumenterade plats är frånvaron av information från Statens Fastighetsverk och Riksantikvarieämbetet. Här finns information, i flera generationer, men uppenbarligen är platsen inte av statligt intresse. Det förvånar med tanke på vad som hittats här och hur det speglar Sveriges historia. Istället är det Svenska Kyrkan och Vendels hembygdsförening som får stå för informationshanteringen här. De gör det väl, men jag saknar närvaron av sanktionerad information och kopplingen till den större bilden. Hembygdsföreningens mål är att framhäva just Vendel, medan staten ska spegla platsen i ett större perspektiv. Det känns lite som att staten inte vill befatta sig med denna plats, med sitt nationalromantiska monument och sina på ytan osynliga gravar.

För att få information från statligt håll får man åka några kilometer från Vendel, till den stora Ottarshögen. Här finns ett stort gravfält med olika former av gravar och här har Statens Fastighetsverk satt upp ett antal stora moderna och tydliga skyltar. I sin moderna utformning liknar de på många sätt hembygdsföreningens utställning, här är berättelsen och inlevelsen i centrum, vilket kan göra att de snabbt tappar sin signifikans när omtolkningar görs av de fakta som ligger till grund för berättelserna. Detta är tydligt särskilt när det gäller tolkningarna kring manligt och kvinnligt.

Vendel är en vacker plats, väl värd ett besök, även om de imponerande gravarna inte är synliga. Ur ett etnologiskt perspektiv är Vendel en intressant plats att besöka eftersom den visar så många lager av historia och tolkning av historia. Här finns mycket att reflektera över och det är intressant att se läget i landskapet för en av våra viktigaste fyndplatser. Det skulle dock hjälpa om informationen var mer enhetlig, nu blir det mycket upprepningar eftersom varje del tar om samma information.

Facebooktwitterlinkedin